Jag sitter och bläddrar igenom bilderna i kameran och hittade några från mina dagar i Antibes Juan-les-Pins-helg som jag inte visat er. Det är lite blandad kompott.
Jag var ju där för att bevaka den internationella jazzfestivalen Jazz à Juan så jag hängde mycket front och back stage. Ett av festivalens kännetecken är att programmet är brett så man behöver inte alls vara någon jazzfantast för att hitta akter man gillar. Det finns knappt en artist som inte spelat på Pinède Gould, från Ray Charles och Ella Fitzgerald till Jaime Cullum och Lionel Ritchie som jag själv såg för några år sedan. En makalöst bra konsert!
Och så är spelplatsen helt unik. Att kunna sitta där under pinjeträden och det är trettio grader varmt sent på kvällen och man hör cikadorna i bakgrunden och man har en under utsikt mot havet precis bakom den öppna scenen är helt magiskt. Höjdpunkten var förstås konserten med Sting på torsdagskvällen!
På dagarna skrev jag och tog långa promenader runt Cap d’Antibes.
Gick barfota på stranden och beundrade sandslott.
Handlade solmogen frukt på matmarknaden …
… och tomater i alla tänkbara former som jag åt medan jag satt i skuggan under pinjeträden och …
… följde den spännande upplösningen av ”lokalmästerskapet” tillsammans med Jean-Marc, Yves och de andra gubbarna.
Ni må tro att spelplanen nagelfors av idel självutnämnda experter. Det är mycket prestige som står på spel och om det är någonstans centimeterna är viktiga så är det här!
En dag åkte jag till Cannes och gjorde av med pengar på dyra franska parfymer. Sånt ska man alltid unna sig tycker jag.
En pitstop på Ladurée.
Följt av en spontan konstrunda längs …
… croisetten.
Tillbaka i Antibes skrotade jag runt på en loppis och smygläste Tintin.
Mycket krimskrams men det är ju liksom det som är grejen med loppisar.
Fast mest strosade jag runt i Antibes labyrintiska nät av gator och torg.
Njöt av atmosfären …
… paletten av pudriga pasteller …
… och tidens tecken.
Au revoir för den här gången!
