Måndagspepp

God måndag. Blä, jag har känt mig lite låg hela helgen. Jag var glad i fredags och det hade varit en bra vecka, så det beror egentligen inte på något speciellt eftersom det finns mycket att glädjas åt i mitt liv just nu. Men ibland så ritas det ändå mörka tuschstreck över tillvaron.

Det här är något jag brottats med hela livet. Det är så lite som behövs för att påverka mitt humör och få mig ur gängorna. Och rätt som det är så är jag uppåt igen. A-ok. Även om jag med åren skaffat mig verktyg att kunna hantera svängningarna så är det jobbigt att jag låter yttre faktorer påverka mig i så hög grad som de gör.

En stor anledning nu är förstås pappas situation. Jag besökte honom på sjukhuset både i fredags och igår han är fortfarande så långt ifrån ett tillfrisknande. Han har i princip legat där sedan januari med några få korta avbrott hemma och det känns så himla tröstlöst. Jag vill ju göra allt för att han ska bli bra och komma på benen men jag kan inte göra ett skit, mer än att finnas där. Men det räcker inte.

Så i dag känner jag mig som ett måndagsexemplar. Vilket ändå är passande eftersom, ja, det är ju måndag. Jag får dra på någon av mina gladlåtar i lurarna och ta nya tag. Pepp. Här är mina bästa låtar som alltid får mig på bättre humör.