Måndag, och en ny känsla har infunnit sig i kroppen. En känsla som, trots den stora sorgen efter pappa, ger mig ett lugn. Det kommer att bli bra. Inte nu på en gång, inte nästa vecka eller kanske ens om ett halvår, ett år, men det kommer att bli bra.
Begravningen i fredags var otroligt fin. Fruktansvärt sorglig, men vacker. En blek novembersol lyste till en början och det var så många som hade bestämt sig för att komma och ta farväl av min älskade pappa. Kyrkan var full av blommor och på minnesstunden efteråt var det flera stycken som höll jättefina tal. Allt mer börjar jag förstå hur fantastisk min pappa var och hur mycket han har betytt för väldigt många människor.
Även om saknaden är ofantligt stor och säkert kommer att bli större med tiden, så kommer alla fantastiska minnen och pappas kloka ord att hjälpa mig vidare i livet. Jag vet att jag måste se framåt och fortsätta leva, även om jag just nu bara vill vrida tillbaka klockan till då jag var liten och livet kändes oändligt. Då pappas starka hand alltid skyddade mig. Nu ska jag ta fasta på hans lekfullhet och okuvliga nyfikenhet och låta det leda mig framåt.
Den här veckan är nästan tom på möten. Skönt, för möten tenderar att dränera kreativiteten, i alla fall om de är omotiverade. Jag ska bara svänga förbi Östermalmshallen för ett kort möte med en potentiell uppdragsgivare som jag ser fram emot och så har jag ett par telefonmöten.
Desto mer fix är det som måste tas itu med i veckan. Jag åker ju till Mauritius om en vecka, gudars! Ett tag tänkte jag, med allt som hänt den senaste månaden, att jag skulle avboka. Jag kände inte alls för att resa iväg. Men så sade mina två bröder till mig att jag självklart skulle åka, att pappa hade velat det, så då bestämde jag mig ändå för att dra iväg. Ett miljöombyte kanske är precis det jag behöver just nu – och Mauritius är ju inte vilken destination som helst! Dessutom kan jag lika gärna sitta på en sandstrand i sol och värme och vara ledsen istället för i ett decemberkallt Stockholm. Så jag måste göra en djupdykning i garderoben och leta fram sommarkläderna. Vet inte ens om jag har några shorts som funkar, men att få tag på det nu är väl dömt att misslyckas.
Annars ska jag mest skriva den här veckan. Ska ta långa promenader på luncherna för att tanka dagsljus och tänka glada tankar. På torsdag ska jag på vernissage. Det är min brorsdotter Alma som går på Kulturskolan som ska visa upp vad de skapat under terminen; teckningar, målningar och skulpturer. Direkt efter det ska jag tillbaka in till stan igen för ett event med Connoisseur och skohantverket Andrew, som det svenska designföretaget Josefin Liljeqvist ligger bakom. De har verkligen tagit spårbarhet och transparens till en ny nivå och de måttagna skorna är spårbara i varje detalj. Det ska bli skoj.
Ha en fin måndag nu!
