Vilken jävla vecka. De flesta av er vet redan vad som har inträffat och jag tror inte att någon blir förvånad när jag berättar att den här veckan har varit en av de värsta i mitt liv.
Livets resa har sina ljusa och mörka stunder. En vän sade till mig häromdagen att det är i dessa ögonblick, i ljuset och mörkret, man känner som mest. Och som man testas som mest. Jag förstår det, men om det här är sorg jag känner, då är det människans värsta straff.
Så den här veckan vill jag aldrig någonsin behöva sätta på repeat. I stället ska jag dyka tidigt in i helgen, unna mig goda saker, mula mina syskonbarn med pussar, byta däck på bilen, äta middag med mamma, fylla lungorna med kylig novemberluft, planera en resa och tända ett ljus för pappa och minnas och hedra honom på det bästa sätt jag kan. Med att le.
Ta hand om er!
.
