Det finns inget rätt eller fel när det kommer till skrivande men man måste hitta ett sätt som fungerar för en själv. Processen kan också skilja sig åt beroende på vilken typ av skrivande det handlar om och vad syftet är.
Jag tänkte i alla fall berätta lite om hur min arbetsprocess fungerar när det kommer till journalistiska uppdrag till magasin och företag.
Först vill jag bara förklara att i och med att jag arbetar med så många olika saker utöver att jobba som journalist, så har jag ständigt tusen bollar i luften som jag måste hålla koll på. Det gör att jag ibland måste hantera ett flertal uppdrag av olika karaktär på samma gång vilket gör vardagen rätt splittrad, så det gäller att kunna fokusera, vara flexibel och ha stenkoll på att inga lösa trådar hänger någonstans. Jag är dessutom analytiskt och organisatoriskt lagd, har kontrollbehov och prestationsångest och är detaljstyrd, vilket format sättet jag arbetar på. För att just ha superkoll, både övergripande men framför allt på detaljnivå har jag ett arbetsdokument ”Att göra” där jag listar ALLT som ska göras, det vill säga pågående uppdrag, kommande uppdrag, påminnelser, deadlines, uppföljningar som ska göras och när etc. Dokumentet är högst levande och jag stryker från listan och adderar nytt varje dag. Det ger mig en bra överblick samtidigt som jag har koll på varenda liten detalj.
Så till skrivandet. Först ser jag till att jag är på det klara med vad uppdraget går ut på: ämne, vinkel, omfång, målgrupp, eventuella intervjupersoner, deadline osv. Därefter gör jag research för att dels ha tillräckligt mycket bakgrundsfakta och kunskaper om ämnet i sig, men också för att kunna ställa relevanta frågor till den/de jag ska intervjua. Ska jag till exempel skriva en artikel om diabetes så måste jag ju ha läst in mig på ämnet för att kunna fråga efter rätt saker.
Parallellt med researchen bokar jag in intervjun/-erna och sätter upp intervjufrågor. Jag ser det lite som en snitslad bana jag vill lotsa intervjupersonen igenom. Frågorna måste löpa i en logisk ordning men samtidigt måste jag vara lyhörd för att kunna sticka in nya frågor beroende på vad som dyker upp under intervjun. Det gäller att kunna lyssna, göra stickspår och samtidigt föra samtalet framåt. Ibland är det intervjuer då man träffas men ofta är det rena telefonintervjuer och då skriver jag ner svaren samtidigt som vi talar. Träffas vi spelar jag in intervjun och skriver in svaren när jag kommit hem.
Sedan, och det här är det intressanta med min process, när intervjun är gjord och intervjusvaren nedtecknade måste jag lämna allt och gå ifrån embryot till text. Jag måste låta hjärnan vila från all input så jag tar alltid en lång powerwalk direkt efter en intervju därför att under den timmen jag är ute och går så fortgår processen i hjärnan. Även om jag kanske lyssnar på radio samtidigt som jag är ute så söker hjärnan hitta logiken i anteckningarna och den röda tråden i storyn och så snart jag kommer hem igen vet jag nästan alltid precis vad artikeln ska börja och var den ska sluta och vilken röd tråd den ska följa – och det slår fasiken aldrig fel. Många gånger dyker också riktigt bra formuleringar upp under promenaden varför jag måste ha mobilen med så att jag kan spela in dem direkt. Så, väl hemma handlar det egentligen bara om att sätta sig och lägga pusslet av faktaanteckningar och intervjusvar utifrån den klarlagda tråden.
Det som är bra med att jag lärt mig hur min arbetsprocess fungerar är att jag kan ta till den de gånger jag känner att fastnat i en text, eller om jag kanske känner att det är en logisk lucka eller skaver någonstans men inte riktigt kan se var. Jag vet att svaret inte kommer till mig om jag sitter kvar vid datorn, däremot kommer jag att komma på lösningen när jag går ut och rör på mig. Det är säkert många av er som känner igen er i det här med att man tänker så mycket bättre när man rör på sig. Forskning har slagit fast att när man rör sig fritt och hjärnan får mer syre ökar kreativiteten och förmågan att lösa problem – och visst är det väl ofta vi får våra allra bästa idéer under just fysisk rörelse? I alla fall jag. Av den anledningen är jag en stor förespråkare av promenadmöten för ett miljöombyte kan vara oerhört stimulerande, speciellt om det är ett möte då man behöver tala om svåra saker.
Men tillbaka till arbetsprocessen. När draften på artikeln är klar låter jag den sedan vila ett tag till. Jag jobbar snabbt och är alltid klar väl före deadline så det är aldrig några problem med att låta en artikel vila en dag eller två. Sedan tittar jag på den igen med fräscha ögon och justerar eventuella fel eller formuleringar som inte blivit helt hundra. När den redigeringen är genomförd är texten klar att skickas iväg för synpunkter och godkännande av den intervjuade och så snart det inkommit gör jag en sista slutlig koll innan den slutliga versionen skickas in.
Ungefär så. Kanske arbetar ni på liknande sätt, eller på något helt annat sätt som fungerar för er. I alla fall hoppas jag att ni kanske kan ta med er något tips från min arbetsprocess. Att skriva böcker är en betydligt svårare uppgift och kräver, i alla fall för mig, en annan process eftersom skrivandet är utspritt över en mycket längre tid. Men det får vi tala om en annan dag.
Rock Massimo Dutti // Tröja Cos Stores // Jeans Kappahl // Skor Vagabond // Scarf Beck & Söndergaard // Armband Lapponia
