22 oktober. I dag skulle pappa fyllt 74 år. Älskade pappa vad jag saknar honom. Varevigaste dag. Pappa var min bästa vän. Vi pratade hela tiden och jag saknar väldigt vårt prat. Han dog alldeles för tidigt, hade så mycket liv och lek kvar i sig. Med pappa försvann en hörnsten i mitt liv, men inte bara i mitt utan i mångas.
Jag brukar träna mig i att tänka på hur pappa lät när han skrattade. Jag är så rädd att jag ska glömma det, att det ska fadea ut. Han hade ett helt otroligt skratt och kunde kikna som ett barn när han såg något han tyckte var roligt. Ibland, om jag råkar slå på ett program som jag vet att han gillade, som till exempel en sådan där fars från Vallarnas, så kan jag höra hans skratt i rummet. De stunderna är pappa med mig. Jag tänker att så länge jag kommer ihåg hur han lät så finns han där. Pappa finns inne i mig och jag är ju också han.
För en tid sedan när jag var hemma och hjälpte mamma i huset hittade jag ett tackbrev som pappa skrivit till mig och mina bröder efter en födelsedag. När han fyllde 70 år ville nämligen jag och mina bröder hitta på något speciellt för honom. Att köpa presenter i form av prylar är rätt värdelöst till äldre personer som redan har allt och inte önskar sig något mer. Däremot biljetter till någon föreställning, eller en upplevelse av något slag brukar vara uppskattat. Så vi hade fixat en skattjakt på stan åt honom, där en ledtråd ledde till en annan och så fick han ta sig från ställe till ställe. I brevet vi hade postat till honom fick han sin första ledtråd: han skulle vara orakad, ta på sig en vit skjorta och kavaj och ta sig till en adress på Söder som när han kom dit visade sig vara en barbershop. Där fick han en riktig gentleman treatment av Nisse, som när de var klara räckte över en slips han skulle sätta på sig innan vidare färd, samt ledtråd nummer 2, en ny adress.
Nästa anhalt var Norrmalmstorg, där han skulle gå in på Nobis Bar och fråga efter Adam. Adam var bartender där och hade fått i uppgift att skaka till honom en Margarita, hans favoritdrink. Självklart dök även mamma upp där, finklädd, och fick sig en drink. Men Adam serverade inte bara drinkar utan också ett kuvert med ledtråd nummer 3, som var ett klockslag och en adress, som visade sig vara Riche. Där väntade Eva på pappa och mamma. Eva var hovmästare och bjöd dem till bords för en hejdundrade helkväll – allt var förstås betalt i förväg – innan en privat taxi sedan väntade för hemfärd. Det blev en riktig pangfödelsedag och väldigt uppskattat!
Pappa hade så fin handstil, snirklig och helt unik, och när jag läser hans tackbrev fylls jag med en sådan värme. Jag känner sorg förstås, men också en stor tacksamhet över att han var min pappa, för i hela mitt liv var han enastående. I dag solen skiner extra mycket på honom ♥
