Fortfarande upprymd och uppfylld av München vill jag lobba för ytterligare en bayersk delikatess, närmare bestämt München-Riedhof. Det här är en privat klubb men öppen för gäster och greenfeespelare och den ligger inbäddad i lummig natur mellan sjöarna Starnberger och Tegernsee, vid foten av alperna söder om München.
Jag har tyvärr inte haft möjlighet att besöka den själv men hörde av Frederic, en bekant till mig som kan Tyskland på sina fem fingrar, att det är en av de bästa banorna i landet. Den ser väldigt fin ut, särskilt med alppanoramat i bakgrunden. Jag minns när jag spelade golf i Kitzbühel, som ligger 1,5 timmes bilresa sydost om München, en höst för några år sedan hur läckert det var att spela golf med de snötäckta topparna som omger en.
Banan måste vara särskilt vacker i höstskrud då träden skiftar i brandgult och den klara luften är mättad av dofter. Eftersom klimatet i södra Tyskland är milt året om och golfsäsongen längre än i Sverige är det perfekt att resa dit långt in på höstkanten.
För mig är det så oerhört viktigt att få vistas i naturen ofta. Det är något av det som gör mig allra lyckligast. Det behöver absolut inte vara ute på en golfbana, jag går nog ännu hellre ut i skogen eller promenerar vid havet eller vandrar i bergen där det inte finns krav på prestation, utan man bara får befinna sig i det svindlande nuet. Tänka fritt.
Jag får helt enkelt ha Riedhof innestående. För tillbaka till München ska jag förr eller senare. Kommer bli greatness.
