Kamel, kanel, nougat, choklad. Den här säsongen är brunt i alla nyanser big news, vilket jag är väldigt glad för. Brunt är en oerhört underskattad färg, fullkomligt oförståeligt tycker jag. Jag älskar brunt, särskilt en mörk chokladbrun nyans och kanel.
Så har det inte alltid varit. Uppvuxen på 70-talet fick jag min beskärda del av murriga färger som barn; brunt, orange, grönt, ja jisses. Jag minns att vi hade mörkbruna tapeter i hallen när jag växte upp och mattan i vardagsrummet var en sådan där skogsgrön filtmatta som gjorde brände till på huden om man ramlade på den.
Minns också att jag fick ärva en brun basker när jag var typ 12 och en dag när jag skulle till min kompis Inger som bodde en bit bort tog jag mod till mig och satte på mig den där baskern. Jag kände mig så himla cool och fransk – ända tills jag mötte en tjej som var några år äldre än mig, en sådan där tjej som var cool på riktigt. När vi hade passerat varandra hörde jag henne ropa till mig bakom ryggen: ”Bajsbrunt är inte modefärg i år!” Alltså, jag blev så jäkla ledsen! För en gångs skulle hade jag varit lite modemodig och så dissades det helt. Tja, så därför dröjde det rätt många år innan jag tog på mig någonting som kunde misstänkas för att vara brunt.
Annat är det nu, för i dag har jag verkligen tagit bruna nyanser till mitt hjärta. Tycker det är så fint, särskilt ihop med denimblått och vitt. Är därför mycket nöjd med min nya tröja som kommer att bli mycket användbar lång tid fram över. Och min bruna mockajacka ska vi bara inte tala om. Efter 15+ år i min ägo är den fortfarande ett av mina bästa köp. Love it!
