Finns det en vackrare helg än denna? November må kännas som årets mörkaste månad som man får kämpa sig igenom, men den här helgen när gravljus lyser upp kyrkogårdarna tänds både ljusglimtar och hopp.
Allhelgonahelgen har alltid varit speciell för mig. Jag tycker väldigt mycket om att ta en lång kvällspromenad till kyrkogården i Kyrkbyn där jag är uppväxt och tända ljus för de vi har förlorat genom åren. När man närmar sig kyrkogården ser man över fälten hundratals ljus och marschaller som flammar i mörkret. Overkligt vackert.
Kyrkogårdsarbetarna gör det så fint och jag blir alltid oerhört känslosam under Allhelgona. När jag och mamma går till kyrkogården i kväll vet jag inte hur jag kommer att reagera. Att jag nu även ska tända ett ljus på pappas grav känns oerhört svårt. Fint, men väldigt, väldigt smärtsamt. Hemma har jag ställt en fin blombukett intill ett fotograf på pappa. Jag kan inte riktigt acceptera att han är borta, men dag för dag sjunker det in i mig att livet är ett annat i dag än för ett år sedan.
Så nu stänger jag ner kontoret för den här arbetsveckan och önskar trevlig helg. Ta hand om, minns de ni saknar och vårda relationerna med de som fortfarande finns i er närhet.
