God morgon. Så kom den till sist, vintern. Jag tror den blir lång. Det är snö i Stockholm och äntligen inte mörkt dygnet runt. Min ambivalens inför snö kvarstår dock; är den så himla rolig, egentligen? Jag vet inte jag. Föredrar barmark och plusgrader även så här års. Fast imorgon kl. 22.23 så händer det: Vi går mot ljusare tider!
Trots att det är fullt ös jul och många av er säkert njuter av allt stök drömmer jag mig hellre framåt mot våren – eller tillbaka till Mauritius. Allt annat än snö och kyla. Så vi kan väl i alla fall en vecka till stanna kvar på Mauritius och njuta av sol och värme. Låt oss besöka den lilla ön Ile aux Cerfs.
Ön ligger utanför den lilla orten Trou d’Eau Douce i Mauritius största lagun och är en naturskön oas med lummig vegetation och vackra stränder. Här ligger också Ile aux Cerfs Golf Club, en av Mauritius finaste golfbanor, som jag tyvärr inte hann besöka den här gången. Så den får stå kvar på min bucket list till nästa gång.
Ile aux Cerfs har designats av legendaren Bernhard Langer, som med varsam hand förvandlat den södra delen av ön till en underbar mästerskapsbana där hålen ringlar sig upp och ner i den böljande topografin. Här och var dyker vulkaniska klippblock, raviner och sjöar upp, vilket kan medföra tveksamma bollplaceringar. För många år sedan spelade jag en bana i Spanien, minns inte nu vad den hette, som hade helt galna raviner och sånt brukar addera rätt mycket adrenalin.
Fast det jag gillar allra mest med Ile aux Cerfs är nog att man spelar omgiven av tropiska träd och växter som gör rundan till en upplevelse även för ögat. Dessutom har man fri sikt över Indiska Oceanen från i stort sett vartenda hål; måste väl ändå vara världens vackraste ”vattenhinder”?
En sådan upplevelse får ens leende att växa. Och eventuella snedslag viftar du bort.
