I dag är en speciell dag. En dag då jag vill hylla dig, älskade mamma. Jag vill tala om hur mycket jag tycker om dig och vad du betyder för mig. Jag vill be om ursäkt för de gånger jag har bråkat med dig och svurit åt dig. Jag vill tacka för de stunder du har ställt upp på mig och gett mig den där kramen jag så väl behövde.
Jag hoppas att alla som har en mamma på något sätt runt sig uppmärksammar henne idag på Mors dag. Det är de så värda! För vem är det som ger tröst när vi är ledsna, som skänker trygghet när vi är rädda, som ger råd när vi är vilsna och som pratar förtroligt med oss men aldrig yppar våra hemligheter? Jo mamma, som önskar sitt barn det bästa i livet och som blir till ett rytande lejon så fort något hotar det. Mamma, som alltid tycker att du är den vackraste som finns på hela jorden.
Det finns ingen annan relation som väcker så starka känslor som den mellan en mor och hennes dotter. Jag älskar att jag är lik min mamma, det gör mig stolt. Samtidigt är jag den första att sträcka upp handen och säga att jag kan bli vansinnigt irriterad på vissa av hennes beteenden – och lika vansinnig när jag upptäcker att jag själv har börjat göra likadant! Men så är ju relationen mor–dotter. Komplex och dynamisk, kärleksfull och känslomässig.
Den här bilden på mamma och mig togs för ungefär tio år sedan i samband med ett midsommarfirande. Mycket har hänt sedan dess, både roliga saker och sorgesamma, inte minst alla sjukdomar som drabbat henne sedan dess. Det har inte varit lätt alla gånger, men vi har tagit oss igenom svårigheterna tack vare vår relation.
Så i dag, mamma, hissar jag flaggan för dig mot en blå försommarhimmel och säger tack för att du finns. All kärlek till dig!
Follow my blog with Bloglovin.
