Detta inlägg innehåller reklamlänkar.

Måndagssysslor.

Hej på er! Det är måndag och jag har haft fullt upp nu under förmiddagen. Jag började morgonen med ett cykel- och träningspass i gymmet i vanlig ordning, sedan har jag jobbat på för fullt. Det är GALET mycket just nu. Allting händer samtidigt.

Dagens ämne är något jag har kämpat med i flera år. År. Till den punkt att det föranlett otaliga diskussioner med familj och vänner, och såväl mentala som fysiska härdsmältor. Och det är ett ämne som jag absolut INTE kommer att påstå att jag på något sätt behärskar och klarar av med briljans. Nej. Jag kämpar faktiskt fortfarande med det – varenda dag.

Jag pratar förstås om balans i arbetslivet, eller snarare, min allvarliga brist på balans. Hur gör man? Hur hittar man balansen mellan jobb och fritid? Det är som att man alltid befinner sig i ständig kamp mot klockan.

Kanske ganska passande ämne, eftersom Stockholm Fashion Week just avslutats, en tid på året som alltid tenderar att kasta mig in i ”jag behöver göra allt på en gång”-läget, vilket (spoiler alert), vanligtvis framkallar en kombination av sömnsvårigheter, dåligt självförtroende och stress.

Med modecykelns hastighet och ständigt nya kollektioner blir man påmind om att tiden går så fort, redan en ny modesäsong att tänka på när vi knappt kommit in i den som väntar.

I år, och jag vet inte om det beror på en ny approach, att hela modeveckan blivit digital eller mitt tillvägagångssätt, men jag kände mig lite mer … chill. Mer obrydd. Ostressad. Att jag INTE ska oroa mig så mycket. Bara genuint njuta av att jag ägnar mig åt saker jag tycker om att göra. Slutsatsen är att den här säsongen var jag nog mycket mer medveten om min livsbalans – och också realistisk.

Vad menar jag då med det? Jo, tidigare, när jag  för många år sedan arbetade heltid på Ericsson och sedan på ett IT-bolag och samtidigt hade börjat frilansa som journalist och byggde upp min egen verksamhet under tidiga morgnar och kvällar, så drömde jag om dagen då jag skulle ha den där perfekta balansen. Där åtta timmars arbetstid per dag innebar att jag skulle ha ytterligare åtta timmars härlig egentid att göra alla de där sakerna som får mig att känna mig som ”MIG”. Saker som jag mår bra av och där jag inte behöver prestera.

Verkligheten? Även när jag så småningom lämnade min fasta tjänst och helt började jobba för mig själv är mina arbetsdagar mycket längre än åtta timmar (entreprenörskap och företagande är verkligen ett sätt att leva) och när jag äntligen bestämmer mig för att sluta arbeta för dagen så väntar alla de andra sakerna som jag behöver ta itu med och bocka av i min lista; Administration. Sysslor. Ärenden. Träning. Hinna äta. SOVA. Det som är kvar är kanske en halvtimme för den berömda egen-tiden. Och då har jag inte ens nämnt tid för vänner och umgänge.

Jag är naturligtvis inte unik i detta på något sätt. Vi är många som kämpar mot klockan och stressar och stretar för att försöka ta hänsyn till alla motstridiga intressen. Jag tror särskilt att kvinnor har en tendens att fastna i detta multitaskande för maximerad produktivitet. Som kör för full gas hela tiden och kanske blundar för vikten av att bromsa och stanna upp, även om vi förstår och vet att vi borde.

Livet bjuder inte på så många lugn- och rostunder så jag tror att vi själva måste se till att skapa dessa stunder för att må bra, både fysiskt, mentalt och emotionellt. Men det är en balansgång. En svår sådan.

Outfitdetaljer: Ullkavaj Massimo Dutti // T-shirt med tryck H&M (liknande här) // Jeans Kappahl // Pumps Vagabond

 

 

Foto: Joel Carlén