I lördags såg jag ut så här då jag var på stan och invigde min nya rock från Superdry. Men nu är det måndag. Vecka 37.
Det är inte så ljust utanför fönstret längre. Om jag är lycklig nu när hösten är på intåg? Ehm, inte direkt. Att det blir mörkare har jag inte så svårt för, det tyckte jag var jobbigare när jag var yngre, men jag fryser som en liten hårlös katt hela tiden så det är inget jag ser fram emot. Tända ljus och nya ytterkläder i all ära, jag går ändå inte riktigt loss på tanken att sommaren är förbi och kylan kommer.
Vid den här tidpunkten för ett år sedan var mitt liv kaos. Då hade pappa börjat med klippkort till akuten, mamma blev också sämre och jag själv var fysiskt och själsligt dränerad och mådde allmänt piss. Livet går upp och ner, som det ju ska för det vore himla trist om tillvaron bara var en flat linje utan några som helst svängningar. Linus på linjen-flat. Men de där djupa dipparna som nästan kan kännas bottenlösa och omöjliga att ta sig ur hoppas jag att jag slipper på ett bra tag.
Och jämfört med förra hösten känner jag mig riktigt riktigt glad, pepp, på gång. Värsta skolstartskänslan! Får man känna så? Jag går ännu på halvfart och ska krama ur det sista av ledigheten genom att tillbringa eftermiddagarna med att läsa böcker, känna solen mot kinden och släntra när andan faller på.
Annars, på mitt bord den här veckan:
Två intervjuer = skoj! Genomgång och planering framåt med min nya uppdragsgivare, research om paradisöar, en present till mig själv, träff med min terapeut och planering av en middag. Nu sparkar vi igång vecka 37!
