… gråtit floder. Hur mycket gråt kan det finnas i en människa?
… gått en långpromenad.
… träffat en av pappas gamla vänner och tidigare arbetskollegor som även jag känner. Jag bad honom berätta om sina minnen av pappa, det känns viktigt att få höra och förstå hur enormt mycket han har betytt för så många människor.
… försökt att skriva på mitt bokmanus, gett upp, försökt igen, gett upp, försökt igen.
… varit klädd i de senaste veckornas standardoutfit eftersom jag inte orkar bry mig utan sätter på mig det första bästa: jeans och en polotröja.
… njutit av blommorna som mina fina kollegor skickat till mig.
… trots sorgen ändå känt en sorts lugn. Det är svårt att förklara, men även om jag skulle göra vad som helst för att få pappa tillbaka så vet jag att han nu slipper kämpa och ha ont och jag känner en trygghet i att jag vet att han ser mig – och ler mot mig.
