God morgon och glad tredje advent så här en dag i efterskott. Brrr, det var kylslaget i morse när jag skulle ta en powerwalk. Jag fick ta på mig bra med kläder för att inte frysa innan jag fick upp värmen i kroppen. Lurigt halt var det också, man får verkligen passa sig för det går satans snabbt när fötterna bara försvinner under en.
Har ni haft en fin helg? Hoppas det! Min gick i ett eftertänksamt lugn, det blir lätt så under tidigt mörknande eftermiddagar. Ändå hade jag rätt mycket för mig eller, jag såg nog till att ha rätt mycket för mig och hålla mig upptagen för att inte få sorgbryt eftersom jag saknar pappa så förtvivlat mycket. Att komma hem efter en fantastisk vistelse på Mauritius blev ett bryskt inkast i verkligheten kan jag säga. Att han är borta kommer att ta en evighet att sjunka in.
I lördags hade jag fint sällskap av mina rara brorsdöttrar som jag bjöd på fika i stan. Redan när de var små började jag ta med dem in till stan för att fika och det har blivit lite av en tradition att göra det några gånger om året. Ibland har jag åkt med bara en av dem och ibland har vi varit allihop, förutom lille Frans som fortfarande är för liten för att få följa med. Så i lördags hade jag mitt girlie-entourage omkring mig och efteråt åkte vi hem till mig och hängde några timmar, så mysigt. När man som jag inte har några egna barn får man låna andras när man känner att man behöver. Och så kan man lämna tillbaka dem när man har fått nog, haha!
Sedan satt jag och jobbade resten av kvällen för jag har fått in ett nytt skrivuppdrag där jag vill leverera på topp i och verkligen visa vad jag går för. Det satt jag med även på söndagen, men efter lunch for jag ut till mamma några timmar för att fixa lite julfint hemma hos henne och baka pepparkakor. Själv har jag nästan inget julpynt alls uppe, bara några amaryllis, levande ljus och ett änglaspel. Jag har aldrig varit någon julpyntare men jag tycker det är hur mysigt som helst att komma hem till de som är det. Eftersom jag alltid har firat jul hos mamma och pappa har det liksom aldrig känts som någon idé att brassa på med tomtar och annat hemma hos mig själv.
Så vad väntar den här veckan då? Jo, jag massor med möten att beta av, från kundmöten till besök hos tandhygienisten. Imorgon ska jag till min terapeut igen, men innan det ska jag träffa Lina. Vi håller på med ett spännande projekt tillsammans som vi hoppas att kunna sjösätta tidigt 2018. Tyvärr kan jag inte berätta mer just nu, men jag är så så taggad och hoppas verkligen att det blir realitet. Då kommer ni definitivt att få veta mer! Annars är det mest skrivjobb som väntar i veckan. Rumpan på stolen helt enkelt.
Veckans topp: Drinkar på Cadierbaren! Två av mina vapendragare, Fredrik och Peter, har bjudit ut mig på juldrinkar på fredag eftermiddag. De kände min pappa båda två och har följt mig genom hela resan och har sett hur under isen jag har varit och fortfarande är. De vet hur det är att tappa lusten till allt, att det enda man kan göra är att kämpa på – och dricka juldrinkar med vänner. Så de bestämde sig för att det var precis vad vi ska göra. Så gulligt av dem!
Veckans dal: Jul … Såväl första, andra och tredje advent som Lucia har gått mig obemärkt förbi och jag har svårt att finna någon riktig julglädje. Det känns bara sorgligt att tänka på att det här blir första julen utan pappa. Att han är borta kommer att ta en evighet att sjunka in. Julen var nog pappas favorithögtid och både han själv och han och jag tillsammans hade små traditioner vi alltid ägnade oss åt. Igår hemma hos mamma försökte jag göra ett pepparkakshus – en av pappas specialiteter, ska berätta mer om det i ett senare inlägg – men det gick helt åt skogen och slutade med att jag kastade allt i papperskorgen. Jag är nog inte mentalt redo att ta mig an traditionerna i år. Det känns för nära, för svårt. Meningslöst. Det bästa sättet för mig att fortfarande ha pappa nära är att lyssna på musiken han tyckte om. Så jag kör Dolly (Parton) som soundtrack i vardagen. Då vet jag att han tittar ner på mig, och ler.
