”I början när jag precis blivit proffs tävlade jag mycket runt om i Asien. Mina drömmars mål var förstås att ta mig in på PGA-touren, men att ”säsonga” i Asien är rätt vanligt och för mig var det ett sätt att skaffa mig erfarenheter och vässa spelet.
På den tiden var touren fortfarande rätt ny och inte alls lika strukturerad och välorganiserad som idag.
Hösten 1995 hade jag just avslutat min säsong och var på väg tillbaka Europa, jag tror att jag skulle flyga från Singapore till London. När jag höll på att checka in påpekade kvinnan vid incheckningsdisken att mitt handbagage var för stort och att jag var tvungen att checka in den. Men först bad hon mig att plocka ur mina värdesaker så jag öppnade väskan, tog ut passet och plånboken innan jag skickade iväg den på bandet, olåst.
Ett par timmar senare, någonstans över Mellanöstern, gick det upp mig …
Alla prispengar jag tjänat den säsongen – ALLA etthundratjugofemtusen dollar – låg i den olåsta väskan jag checkat in!
Jag hade totalt glömt bort att alla mina prispengar, i kontanter för det var betalningsmedlet efter tävlingarna på den tiden, låg nedstuvade i en plastpåse i den där väskan.
Det blev kortslutning i huvudet och stressnivån stack iväg till en åtta på Richterskalan. En hastig blick på klockan visade att det var närmare tio timmars flygresa kvar, en flygresa jag spenderade återstoden av med att svettas nervöst och be till högre makter att väskan skulle dyka upp i London med allt sitt innehåll.
Vid ankomsten kastade jag mig av planet och rusade till bagagebandet där jag ställde mig att vänta ungefär lika avslappnat som en hispig galopphäst som fått alldeles för många sockerbitar. Aldrig ville bandet börja snurra och innan de första väskorna dök upp kunde jag inte tänka en enda redig tanke.
Till slut, spottade bagagebandet ur sig min väska – intakt och med mina surt förvärvade vinstpengar i gott förvar.
Den rookiefadäsen har jag aldrig gjort om …”
Daniel Chopra, golfproffs på PGA-touren
Ur boken Golfilicious – smaka på det bästa ur golfens värld.
