Några kolatomer. Och så extremt tryck och hög värme under lång tid djupt nere under jordytan. Mycket mer behövs inte för att råvaran till en av vår tids främsta accessoar ska uppstå – diamanten. Genom slipning förvandlas sedan det hoppressade stycket kristalliserat kol likt den fula ankungen till en gnistrande diamant.
I förra veckan besökte jag Cartier inför öppnandet av deras nya butik på Smålandsgatan (här), så jag tänkte vi kunde prata lite om det här med diamanter. Saker som glittrar är ju alltid trevligt.
Ordet diamant kommer från grekiskans adamas som betyder oövervinnerlig. I det gamla Grekland trodde man att diamanter var bitar från stjärnor som fallit ner på jorden. I Cartiers butik hade de några riktiga show pieces, oerhört vackra smycken med en lyster som var helt makalös. Jag har funderat kring vad det är som är så åtråvärt med dessa gnistrande ädelstenar att vi är beredda att betala hundratusentals kronor för en liten sten på ett finger. Jag tror att det är magin. Diamanter är så mytomspunna och det finns en sorts aura kring dem, plus det faktum att de skapas under så extrema förhållanden, vilket gör att de är väldigt speciella.
Själv bär jag sällan smycken. Mina två ringar har jag alltid på mig – den ena med tre diamanter har jag ärvt av min mormor och den andra har jag låtit en guldsmed göra åt mig utifrån egen design och gammalt guld med stenar som jag lät smälta ner – och ibland ett armband eller ett pärlhalsband. Väldigt sällan örhängen och då har jag ändå haft hål i öronen sedan jag var liten, men jag tycker inte riktigt att jag passar i det längre, vet inte varför. Men jag skulle gärna vilja ha en riktig håll käften-ring på fingret med en fet diamant på. Jag känner att den skulle göra sig fint där.
Fortfarande är det väl övervägande män som köper diamanter till sina kvinnor men jag tycker mig märka att det har börjat ändras. Ett smycke som en diamantring är inte längre någonting man bara får som gåva, tvärtom har det blivit en ny självständighetssymbol, ett sätt att visa både sitt oberoende och sitt intresse för trender. Bland oss vanlisar är det kanske inte så många som har råd med några större stenar och det är väl däri som en del av dragningskraften ligger. Det ligger något åtråvärt i att äga vad som för många är ouppnåeligt och det är väl exakt samma sak med andra typer av lyxprodukter såsom handväskor, även om de förstås är betydligt mer lättillgängliga för gemene man.
Diamant är det hårdaste naturliga mineral man känner till. Diamantfyndigheter finns på många ställen i världen. Fram till 1700-talet var det i princip bara i Indien diamanter utvanns, i gruvorna i Golconda. 1726 gjordes de första diamantfynden i Brasilien, i en stad som numera bär det gnistrande namnet Diamantina (!). Gruvbolaget De Beers är i dag världens största diamantproducent med stora fyndigheter i Sydafrika.
Majoriteten av stenarna som utvinns går dock till användning inom industrin, bland annat till tandläkarborrar och slipmaskiner. Endast 20 procent duger till att bli smycken, men då talar vi också om perfekta stenar. Jag vet inte om ni har koll på Elizabeth Taylor men skådespelerskan var känd för sitt förhållande till både män och diamanter. Under sitt tio år långa äktenskap med Richard Burton skaffade sig Liz flera överdimensionerade diamanter storlek XXL. Den berömda Taylor-Burton stenen, en päronformad diamant på 68,09 carat, köptes 1969 av Cartier för hisnande 1.050.000 dollar, bara för att dagen efter säljas till skådespelaren Richard Burton som gav den till sin fru.
Diamanter kvalitetsgraderas och värderas efter fyra egenskaper: Color (färg), Clarity (renhet), Cut (slipning) och Carat (vikt). Alla fyra egenskaperna är lika viktiga i kvalitetsbedömningen och skillnaderna är svåra att se utan lupp.
En ädelstens färg beror på hur den absorberar ljus. Vitt ljus består av regnbågens färger, spektralfärger, och när det träffar en sten blir en del färger absorberande. De som inte absorberas passerar igenom och reflekteras och på så får stenen sin färg. Diamanter finns i de flesta färger; vit, blå, grön, gul, röd, rosa, brun och till och med svart. Ju klarare och blåvitare desto finare diamant. Den mest eftertraktade och värdefulla diamantfärgen är den rent vita, men den riktigt blåvita diamanten är ytterst sällsynt.
Caratvikten är någonting som jag förmodar att de flesta av er känner till. 1 carat är lika med 0,2 gram. Carat ska dock inte förväxlas med karat, som man använder för att beteckna guldhalt. Eftersom stora diamanter är mer sällsynta än mindre ökar priset per carat markant och värdet för en stor sten på till exempel 3 carat kan bli så mycket som 5-6 gånger högre jämfört med en sten som väger 1 carat. Storleken är den mest uppenbara faktorn när man bestämmer en diamants värde, men två lika stora diamanter kan ha mycket olika värde beroende på deras respektive kvalitet.
Renhet spelar en stor roll i värderingen. Man hör ofta ordet lupprent i diamantsammanhang vilket betyder ”utan urskiljbara inneslutningar vid tio gångers förstoring”. Inneslutningar är ädelstenarnas inre särdrag. De består oftast av främmande mineralkristaller och små sprickor eller brott och förekommer i de flesta stenar, även om de kan vara så små att de inte syns i tio gångers förstoring. Trots att inneslutningar egentligen anses vara skavanker och sänker priset kan de tillföra stenen ett intressant drag. De kan betraktas som naturens egna fingeravtryck och gör varje diamant unik.
Diamantens proportioner och symmetri är de faktorer som har störst betydelse för stenens briljans. Diamantsliparen försöker därför ta tillvara på varje stens bästa egenskaper och tar då hänsyn till dess färg, form, klarhet och vikt. Innan slipningen studeras diamanten noga. Innehåller den fel eller skavanker sågas den oftast itu mitt över felet. Rund briljantslipning är den mest populära slipningen eftersom den garanterar att ljuset reflekteras maximalt. Ju skickligare slipning desto mer gnistrar diamanten och desto större lyster får den. Andra populära slipningar är princess-, flander-, hjärt- och smaragdslipning. Själv är jag nog mest förtjust i flandersslipningen eftersom jag tycker det är så snyggt med kvadratiska former. Fast jag är inte kräsen, bara stenen är tillräckligt maffig kan jag nöja mig med det mesta, haha.
Ja, det var dagens lilla diamantlektion. Jag hoppas att ni fått lite nya kunskaper till mans – kanske till och med lite diamantfeber? Själv ska jag nog ta en sväng förbi juveleraren på vägen hem. Fönstershoppa kostar ju inget!
Klänning Love & Divine // Skor Peter Kaiser // Strumpbyxor Oroblu // Handväska Noa Noa // Armband Thomas Sabo
