I går såg jag om en favoritfilm, ”Små vita lögner” av Guillaume Canet som utspelar sig vid Arcachon på den franska Atlantkusten. Med ens fick jag en sådan stark längtan tillbaka.
Under några år hade jag nästan klippkort till det här området, till Bordeaux som jag älskar och till Biarritz, denna ikoniska badort. Det var där jag provade på att vågsurfa för första gången och ska man testa surfing så är det en av de bättre platserna att göra det på.
Tidigare en liten anspråkslös fiskeby på gränsen mot spanska Galicien, har Biarritz förvandlats till ett världsberömt resmål, på samma gång en chic badort och ett bohemiskt surfmecka. Även om Biarritz genom tiderna gästats av både filmstjärnor och kungligheter så är det ändå surfingen som fick fäste här under 1960-talet det som präglat badorten allra mest.
Surfarvet märks tydligt – varenda kotte bär runt på en bräda under armen. Den sköna kontrasten mellan överklass och surfkultur är också det som utgör en stor del av badortens charm, om ni frågar mig.
Dessutom är naturen längs med atlantkusten, Côte Basque, mäktig och fantastiskt vacker. Med Biarritz som bas har man utmärkta möjligheter att lära känna traktens karaktär och utforska vad Baskien, området som sträcker sig mellan Spanien och Frankrike har att erbjuda.
Landskapet med sina slingrande vägar, grönklädda berg och det stora blå som ständig följeslagare lockar till både hiking, cykling, ridning och golf.
Jag har länge velat åka tillbaka för att utforska mer – och bli bättre på att surfa! Stränderna är fina hela vägen från norr om Biarritz ner till den spanska gränsen och slutar inte förrän i Galicien. Hotspoten för de allra vassaste är Hossegor ett par mil norrut.
Extra sugen på att dra dit blev jag efter att ha läst Madame Le Figaros artikel om Hortensias du Lac – ett lyxhotell med surfcampkänsla!
Foto: J.P. Plantey m.fl.
