I dag tog jag en tur in till stan. Bara för att. Jag är ju trots allt ledig och man får passa på nu när septembervädret är så fint. Jag skulle ändå lämna tillbaka en ullrock jag köpt på COS men som inte riktigt kändes helt rätt så varför inte, tänkte jag.
Hur som helst, efter att ha besökt butiken stannade jag till på Sempre på Jakobsbergsgatan för en espresso. Och hur perfekt var inte den? Det är faktiskt lite lustigt att jag skriver det här för jag har i alla år varit en inbiten tedrickare som baljat i mig hinkvis med te varenda dag. Jag har visserligen alltid tyckt om doften av nymalt kaffe, men att dricka den svarta sörjan? Nä, där gick gränsen.
Men så för ett par år sedan hände något och jag prövade på en cappuccino (med mycket mjölkskum ska tilläggas). Sedan dess är jag fast. Jag har till och med gått några barista- och kaffekurser och gjort koppningar och utvecklat min kaffesmak. Jag vet mer vad jag gillar och espresson i dag var tiptop, rund och mjuk i smaken.
På väg till tåget hände sedan något lustigt. Helt apropå sprang jag in i urgulliga Caroline, en gammal arbetskompis jag inte sett på 15 år. Så skoj att se henne igen! Caroline hade bråttom iväg för hon håller på att förbereda ett vernissage som öppnar på torsdag och eftersom jag själv blev helt starstruck eftersom hon såg så jäkla snygg ut, och att det var så oväntat att träffa på henne där och då, hann vi inte ta någon bild ihop. Men jag ska definitivt svänga förbi visningen till helgen.
Sedan åkte jag i varje fall hem och snodde åt mig en stund på balkongen. Fast nu har jag lyckats slita mig från den för det väntar jobb. Jag håller bland annat på med en stor artikel om pälsindustrin som jag vill få stuk på och så håller jag på att förbereda en intervju till senare i veckan.
Hej svejs!
