Det är tisdag men vi kastar oss tillbaka i tiden, närmare bestämt till skaldjur, skönsång och gratulationer. Jag talar förstås om födelsedagsmiddagen i fredags då vi firade mammas 70 imponerande år. Eller, hon fyller egentligen nu på fredag den 17 augusti men eftersom jag är bortrest då bestämde vi att fira henne en vecka tidigare.
Det var den där sista riktigt varma dagen. Jag hade gjort mig fin i en klänning från Cubus och ett par silversandaler från Nine West. Väskan är ett gammalt kap från Åhléns.
Mamma orkar inte med så mycket baluns nuförtiden så det var middag på stan som väntade. Hon ska ha ett mindre kalas för sina vänner också nu på fredag då det blir tårta och bubbel. Från början hade vi tänkt gå till Sturehof eftersom fisk och skaldjur är mammas – och min – favorit men eftersom vi var ett större sällskap och alla ungar skulle med ändrade vi till Räkan på Vasagatan. En ny bekantskap för mig.
Mitt kontor ligger inte så långt därifrån så jag satt och jobbade till fem innan jag packade ihop mig och släntrade ner till restaurangen. Jag hade bokat en taxi som skulle hämta upp mamma i god tid (vet att hon avskyr att komma för sent) så vi två var först på plats.
Mamma ♥
Sedan droppade hela ligan in en efter en; mina bröder Markus och Martin och deras familjer plus pappas syster Ann och hennes man Greger.
Räkan är ju en skaldjursrestaurang där man kan äta, eh, räkor och som självfallet körs fram med räktrålare. Emilia med spakarna i handen och Sonja och Alma som storögt tittade på.
Ett skepp kommer lastat!
Ungarna åt fish & chips …
… medan jag högg in på den här godsaken. Hur gott med hummer?
Gamle gode Greger beställde vongole med linguini och var mycket nöjd med sitt val.
Bästa faster Ann och mamma. Vi har alltid varit nära Ann och Greger och deras barn, alltså våra kusiner Niclas, Fredric och Annika. Särskilt efter pappas död har Ann varit ett jättestort stöd för mig och som jag kan ringa precis när som helst.
Det var precis lagom mycket firande för mamma att träffas så här över en bit mat. Så när var klara med kaffe och dessert skickade jag hem henne med taxi och alla andra for hem till sitt. Mamma var jätteglad att vi fick till middagen och att alla kunde var med. En person saknades förstås, pappa ♥ Men jag tror att han var med oss ändå, från sitt håll. Det kändes så i alla fall.
