En torsdag i januari kanske inte är så den allra roligaste dagen på året men igår stängde vi ju januari vilket jag tycker är värt att uppmärksamma. Det är allt som tar oss närmare våren.
Jag såg ut så här, i rutiga byxor, olivgrön polotröja och klackar för spänningens skull. Samma outfit som häromdagen men jag gillar ju idén med arbetsuniform, att bära nästan samma kläder på jobbet varje dag. Rätt smart klädstrategi ändå för att slippa lägga ner all tid och energi på att välja kläder, och stressen att alltid se bra ut. Fast jag skulle nog tycka att det blev lite tråkigt i längden.
Innan jag fick kläder på mig var jag och tränade som vanligt, bästa starten på dagen. Ringde några samtal för att fixa lite olika saker som behövde fixas. Arbetade vidare med införsäljning av Akenberg och våra bågar; det ser bra ut men det tar tid och jag är ju så ivrig och vill att allt ska hända på en gång. Vi håller också på att sajna en ny spännande samarbetspartner inför andra halvan av 2019. Så kul!
Jobbade resten av dagen på kontoret i stan. Skrev. Intervjuade. Åt en fruktsallad framför datorn innan jag åkte till tandläkaren.
Hemma igen var jag orimligt sugen på carpaccio och förutseende nog hade jag en bit oxfilé kvar i frysen som jag plockade ut, skar i tunna skivor och bankade ut lite extra mellan plastfolie. Rostade pinjenötter gyllenbruna, sköljde ruccolasallad, rev parmesanost och fördelade lite snyggt på tallriken. Sedan ringlade jag lite olivolja över, flingsaltade och pepprade. Gott! Man kan gärna ha lite färska basilikablad också om man har det. Det hade inte jag blev gott ändå.
Torsdagen avslutades i sängen som vanligt. Drack lite te, kollade nyheter och surfade i telefonen efter vettiga flyg till Palma. Jag ska dit på ett litet jobb och behöver få tummen ut och boka resa. Jag ska dit på ett litet jobb och behöver få tummen ut och boka resa. Ja, sedan somnade jag – och så blev det fredag.
