Körsbärsblomning

Jag hann!

Jag hann precis med körsbärsblomningen i Kungsträdgården. Magiskt. Som ett tak av rosa pastellgodis. Åh, jag är så glad över det, det är en sådan rasande vacker tid – och så kort. Över på två veckor innan bladen faller och försvinner med vinden.

I Japan har vårens ankomst, inledd av när körsbärsträdens blomblad vecklas ut, firats i århundraden. Blomningen fungerar som en symbol för livet och japanerna går man ur huse för att fira, reflektera, festa och pick-nicka i skuggan av trädens blommor. I år är situationen en annan. Det vi går igenom nu har ingen av oss varit med om tidigare, och att samlas i massor under träden är förbjudet. Det kanske därför körsbärsträdens blomningen är så bitterljuv, inte minst i en tid av coronavirus.

Jag tror att vi behöver hanami – japanska för blomningsbetraktande – nu mer än någonsin när alla är superstressade och stor osäkerhet råder. Jag har alltid tyckt väldigt mycket om träd. Körsbärsträden bär på liksom på ett djup. Deras blommor bär på en hemlighet som kan hjälpa oss att sätta pandemin, och livet, i perspektiv.

Blommorna är inte bara delikata. De representerar livet självt, den sköra och ändliga existensens natur och hur allt hänger samman. Det är som att coronaviruset och körsbärsträden tillsammans greppat tag om våra axlar och nu skakar om oss för att vi ska förstå vad som verkligen är viktigt i livet.

Min stora dröm är att få uppleva körsbärsblomningen i Japan. Kanske får jag möjlighet till det senare i livet. Nu fick jag ändå möjlighet att uppleva den i Stockholm och för det är jag så tacksam. Jag passade på att träffa Sean där och ta lite fina bilder i mina vita vårjeans och röda ullkappa. Visst är det fint med rött och rosa ihop?

Till det bar jag loafers som är så underbara de här dagarna när det har varit lite varmare ute. Och på tal om underbar så älskar jag min väska från Palmgrens. Den rymmer precis min lilla dator, telefon och nycklar och jag tycker den är så fin i denna konjaksfärg.