Hej fina ni.
Vilket sorgligt besked som nådde oss igår, att Hasse Alfredson lämnat oss. Den störste av dem alla. Han verkade vara en sån underbar människa, en humoristisk, klok och mångbegåvad humanist. Det känns oerhört tråkigt att inse att många av de stora konstnärerna nu faller ifrån en efter en. Hasse Alfredsons bortgång blir extra påtaglig nu när jag alldeles nyligen såg en hyllningsshow till Hasse å Tage på Humorfestivalen i Lund.
Hans omfattande produktion innehåller en mängd filmer, revyer, skivor och roliga gubbar. Det var särskilt tillsammans med parhästen Tage Danielsson han skapade magi. Han var dessutom en betydande författare. Romanen ”En ond man”, som blev underlag till filmen ”Den enfaldige mördaren”, anses som en av hans absolut bästa texter. Tyvärr har jag inte läst den men ska faktiskt ta och skaffa den tänkte jag.
Vad gjorde Hans Alfredson? Han lärde oss att skratta, som Björn Wiman på DN skrev i sin fina krönika. Ska jag plocka fram något ur skatten så är det nog alla”Lindemän”. Jag har älskat dessa improvisationer sedan jag var runt 12–13 år gammal. Jag lyssnar ganska ofta på Lindemansketcherna och man riktigt hör lusten, fnittret i dem. Det märks att Hasse hade roligt själv! Även om det är femtioelfte gången jag lyssnar och vissa av dem har blivit aningen daterade så skrattar jag högt och slås av den enorma glädjen och infallen och hans briljanta improvisationsförmåga.
Livet alltså, det kan verkligen skifta från ljus till mörker, från högt till lågt på ett ögonblick. Det kanske är därför Hasse Alfredson också blev den älskade person han blev, dubbelheten som hela tiden fanns där. För att han var ett komiskt geni men alltid med en djup botten. Barnslig och allvarlig, öppen och gåtfull.
Jag sitter på mitt hemmakontor i skrivande stund och har ett stort researcharbete för en artikel framför mig som jag borde ta itu med. Men jag kan inte släppa tanken på livets skeenden. Det känns ledsamt att denna inspiratör inte finns med oss längre och mina tankar går till hans familj och närstående.
Tage Danielsson dog alldeles för tidigt 1985. Nu har Hasse gjort honom och många andra av våra storheter i de roligas himmel – Gösta Ekman, Loffe Carlsson, Magnus Härenstam, Brasse Brännström, Povel Ramel, Lena Nyman med flera – sällskap.
Tack för allt!
