God morgon, har ni haft en fin helg? Många av er kanske är lediga denna klämdag och har således lyckats få till en riktig långhelg. Jag är väl ledig jag med, eller, som frilans finns det alltid något som ska skrivas, fixas, ordnas eller bokas så jag ska sitta och jobba en del i dag fast i lagom tempo. Just nu har jag två riktigt stora projekt på gång som jag hoppas kunna berätta mer om snart, så jag ser fram emot den här veckan.
Men jag lämnar en helg bakom mig som inte riktigt blev som jag hade hoppats. Den började lite i moll eftersom jag var tvungen att träffa min tandläkare akut i fredags förmiddag. Min tand som gick sönder i torsdags visade sig var spräckt hela vägen ner så det blir till att plocka bort den helt, rötter och allt. Suck. Jag orkar inte. Och dyrt lär det bli. Har fått en ny tid på torsdag då vi ska kolla hur allvarligt det är, han tog i alla faöö bort det som satt löst, vilket var merparten, men eftersom tandköttet var inflammerat behövde det få vila några dagarinnan vi kan gå vidare.
Jag försökte ta det med jämnmod. Det var ändå ingen idé att lägga energi på något jag inte kunde påverka. Så jag for in till stan och efter en riktigt bra intervju kände jag mig ändå uppåt och pepp på fredagens AW med tjejerna. Efter några timmar på kontoret promenerade jag således genom stan glad i hågen bort till Eataly för att möta upp alla. En efter en trillade de in, från varsin sida av stan, och det var så kul att ses över ett glas och ventilera allt som hänt sedan sist. Varför gör vi inte det oftare, så där spontant bara? Jag behöver bli mer spontan, vet att det skulle vara bra för mig.
Sedan kom lördagen och saknaden efter pappa slog till. Hårt. Jag vet inte vad det var som triggade igång det och det spelar väl egentligen ingen roll, men jag blev så otroligt ledsen så jag ställde in allt jag hade planerat. Ville mest av allt gråta hela dagen. Kanske hade det varit bättre att inte avboka vernissaget, golfträningen och middagen för det hade säkert varit bättre för mig att ha folk omkring mig, men när jag blir så där oerhört ledsen och tom av sorg och saknad så vill jag ingenting. Att hantera sorgen är verkligen som en känslomässig berg- och dalbana. Hur ofattbart det än är att pappa inte finns hos oss längre så blir det mer och mer hanterbart. Men vissa dagar bara brister det.
Jaja, i dag tar jag nya tag. Det är ändå Valborg, en av mina favorithögtider. Jag älskar att stå vid en brasa och sjunga vårsånger. Glädjas åt studenterna. Känna livet i mig. Vi är några som har pratat om att ses vid brasan ikväll så så får det nog bli. Hoppas att ni hittar på något kul denna Valborgsmässoafton.
Avslutar med en fin bild på ett kesande föl, måndagspepp i sin bästa form.
