Tänk om jag hade kunnat få tillbaka mamma om så bara för en liten stund.
Då hade jag berättat för henne om allt det nya, spännande, roliga, irriterande och intressanta som har hänt sedan hon lämnade oss. Jag hade förklarat hur mycket jag älskar henne och saknar henne och att jag flera gånger varje dag den senaste månaden har tagit fram telefonen för att ringa henne, bara för att i nästa sekund inse att det inte längre är möjligt. Både mamma och pappa somnade in alldeles, alldeles för tidigt. De hade så mycket livsglädje kvar i sig, drömmar och saker att göra och det känns så oerhört orättvist allting.
I fredags tog vi farväl. Det blev en oerhört finstämd begravning, Enormt sorglig förstås men ändå ljus. Kistdekorationen blev precis så vacker som jag hade tänkt mig, med mammas favoritblommor tulpaner, llljor och pioner i ljusrosa och vitt, och silvergröna eukalyptusblad som sträckte sig ner över kanten på kistan. Just som prästen inledde akten så kikade den försiktiga januarisolen in över kanten på fönstret och kastade snart sitt sken tvärsigenom stenkyrkan. Ett tecken? Jag vet inte. Men det kändes självklart eftersom mamma var en sådan levnadsglad och älskvärd person.
Det är måndag igen och jag ska försöka skrapa ihop spillrorna av mig själv och samla kraft för att ta mig igenom de tunga oxveckorna vi har framför oss. De där slitiga veckorna fram till påsk som vi måste arbeta hårt som oxar för att ta oss igenom. Det är mörkt, det är tråkigt, pengarna är slut och det är långt till nästa ledighet. Och så en pandemi på det.
Mina bästa tips för att härda ut?
- Jaga dagsljus. Var ute så mycket det bara går, så lite som en halvtimmes dagsljus är värt mycket.
- Ät rejäla mängder citrusfrukter: apelsiner, mandariner, satsumas, grapefrukt, sweeties, yuzus.
- Fyll på med oxytocin. Inte så lätt i dessa tider när man inte ska kramas med andra än de i sin närmsta familj, men försök att hitta beröring så ofta det går. Varför inte unna dig massage?
- Sprinkla vardagen med helgsaker: Drick champagne en vanlig tisdag, ät lyxchoklad när andan faller på och bada badkar länge.
Helgen var som den var, känslomässigt upp och ner i tvära kast. Jag vet att jag måste tillåta mig att känna det jag gör, och låta detta ta så lång tid som det kommer att behöva. När jag väl har bearbetat och landat i allt som hänt börjar en period av nyorientering.
Jag ska försöka att hålla modet uppe, visa omtanke och uppskattning mot mig själv och se att framtiden är ljus. Och jag ska försöka att le – jag vet att det finns en stark kraft i det.
Jag hoppas att ni mår bra och får en fin vecka.
