Nu tycker jag att vi åker tidsmaskin till helgen som var då det vankades skånsk humorfestival. Vid lunchtid i fredags satte jag mig på planet som skulle ta mig ner till Lund och Humorfestivalen. Det här var tredje året jag åkte dit och vädret till trots var jag taggad till tusen.
Att jag hittade Humorfestivalen från första början var mer eller mindre en slump. Jag hörde ett radioprogram för fyra år sedan där de gjorde en intervju med radarparet Johan Wester och Anders Jansson på Anagram som arrangerar festivalen. Det tyckte jag lät himla skoj, en festival helt fokuserad på humor och med hela svenska humoreliten på plats. Vid tidpunkten hade jag haft det rätt tufft och kände att jag behövde få in mer glädje i livet, helt enkelt skratta mer. Så året därpå bokade jag biljetter och åkte dit. Det har jag aldrig ångrat för det har varit bra och kul alla år sedan dess.
En annan anledning till att jag blev nyfiken var faktumet att festivalen äger rum i Lund. Eftersom jag aldrig hade varit där tidigare så tänkte jag att det var en anledning så god som någon att göra två flugor på smällen; att ha kul och samtidigt upptäcka en ny stad.
Jag anlände tidig eftermiddag och gav mig ut på stan så snart jag hade slängt in min väska på hotellet. Lund är inte jättestort men väldigt charmigt och en perfekt promenadstad. Jag hade inte orkat släpa med mig min systemkamera – när gör man någonsin det? – så bilderna gör inte Lund rätta. Dessutom är jag värdelös på att ställa färgerna i redigeringen, men jag hoppas att ni ändå kan se hur fint det är. Så här pampigt är i alla fall det stora universitetshuset, ni vet det man ser när SVT sänder det traditionella valborgsfirandet härifrån.
Jag har alltid haft i bakhuvudet att byggnaden heter Carolina Rediviva men det är ju universitetshuset i Uppsala som gör det. Det här i Lund heter Regia Academia Carolina. Byggt 1882 om någon undrar. Jag tänker varje vår att jag ska åka ner hit på Valborg och vara med om firandet på plats. Det ser alltid så fint ut när studentkören står på trapporna till universitetshuset och sjunger för full hals och magnoliorna blommar runt omkring dem. Jaja, någon gång ska jag få till det.
Jag fortsatte min promenad och svängde in i de äldre kvarteren för lite arkitekturspanade. Lund är ju en gammal stad och man känner verkligen historiens vingslag när man vandrar runt på smågatorna. Det är så pittoreskt! Särskilt korsvirkeshusen är fina, tycker jag.
Kulturen är ett område på över två kvarter i centrala Lund som är som ett lundensiskt Skansen, alltså ett museum fyllt med kulturhistoriska hus och trädgårdsmiljöer. Ett tips om man är historiskt intresserad eller bara gillar att se design genom tiderna.
Jag blev kaffesugen, som man ju blir. Om det finns någon stad man ska bli det i så är det Lund. Så jag lät fötterna byta riktning mot Klostergatan och Love Coffee Roasters, mitt favoritställe för en riktigt bra kopp.
Jag som läst och lärt mig en del om kaffe och rostning, och även gått några kurser, uppskattar verkligen ett riktigt bra hantverk. Nu har jag också blivit så pass insatt att jag lärt mig vilka rostningar jag gillar och från vilka länder jag föredrar att kaffebönorna kommer. På Love jobbar bara superduktiga baristor så här kan man nörda in precis hur mycket man vill.
Kopp på er.
Här finns en fin innergård och jag satt där bra länge och läste och skrev. Men tids nog var det dags att gå vidare till Borgen där jag skulle se min första föreställning ”Selfie – en skev självbild!” med Martin Svensson.
”Selfie” är en fristående uppföljare på Martin Svenssons succéföreställning ”Femtio, frånskild och förvånad”. Jag hade inte hört talas om honom tidigare utan bokat biljett helt utifrån beskrivningen. Jag tyckte den var helt okej, småputtrigt rolig men inga jättegarv. En hel del igenkänning och finurligheter, men sångerna kunde han ha skippat några av.
Humorfestivalen pågår under tre dagar, alltid sista helgen i augusti, och totalt är det 150 olika föreställningar och gig så man kan verkligen välja brett, från kända komiker till nykomlingar och utländska stjärnor. Och det är inte alls bara stand-up utan många olika typer av föreställningar på tio olika scener över stan. Det är det som är så kul också tycker jag, att hela stan är involverad i festivalen.
Nöjd och glad gick jag tillbaka till mitt hotell, åt lite snacks i sängen, kollade det sista på valduellen och helt plötsligt var det ny dag. Den inleddes med stor hotellfrukost för en gångs skull för jag behövde verkligen något i magen för att stå mig hela dagen. Sedan blev det en lång powerwalk bort mot Sankt Hans backar, ett stort strövområde i norra Lund.
Tillbaka i stan tittade jag lite i affärer, gick in på Bric-à-Brac för att hälsa på Sara men hon var inte där, spanade in Domkyrkan och skrattade åt alla galna studentupptåg. Så här års är det ju terminsstart på universiteten och överallt var hågade juridik- och ekonomistudenter i full färd med diverse upptåg.
Hade jag varit 25 år yngre hade jag gärna läst här i Lund. Det verkar vara en så himla mysig stad att plugga och bo i. Och tempot är så mycket lägre än i Stockholm, det känns som att man lever mer i nuet här.
Sedan var det dags att se ”Om jag vore statsminister” en sorts humordebatt under ledning av en Hans Rosenfeldt – har ni inte lyssnat på honom i SR:s ”På minuten” så gör det, han är fenomenal. Medverkade gjorde några av mina absoluta favoritkomiker, som Per Andersson och Johan Wester. Även Anna Blomberg och Göran Gabrielsson var med och båda två är ju sjukt duktiga på att imitera folk så det dök upp en rad välkända profiler. Verkligen superkul – och högaktuellt med valet om hörnet.
En kort paus och en dubbel espresso senare var det dags för standup med fyra av Humorsveriges allra främsta: Ann Westin, Robin Paulsson, Anders ”Ankan” Johansson och Karin Adelsköld. Bra tempo, fräscha skämt och hög igenkänning.
Alltså, varför går jag inte på standup oftare? Man mår ju så jäkla bra av att få skratta och så svårt kan det väl ändå inte vara att klämma in en timmes garv lite då och då.
Robin var bäst den här kvällen, tätt följd av Anders. Jag är så imponerad av alla som håller på med standup. Själv har jag spelat rätt mycket teater när jag var yngre och stått på scen och spelat in film och tv, men det är ju en helt annan sak än standup då man ska ställa sig på scen och vara rolig. Jag skulle aldrig greja det! Naturligtvis handlar det mycket om att ha bra material, men man ska ju klara av att leverera det också, ha bra tajming och kunna möta publiken på ett spontant sätt.
Efter så mycket skratt hade jag blivit hungrig så på vägen tillbaka till hotellet stannade jag till på Crêperiet och köpte med mig en galette. En De Gaulle med vitlöksfrästa champinjoner, spenat, rödbetor, grillad tomat och ost. Riktigt fräsch och god. Hade också snott med mig fruktsallad från frukostbuffén (det får man göra om man bor på hotell, tycker jag) som fick bli lördagens efterrätt.
Ja, och sedan blev det söndag. En fin helg fylld med humor och värme, samtidigt kändes det lite trist att åka själv denna gång. Jag är förvisso van att resa själv och låter inte brist på sällskap hindra mig, men det är ju alltid roligare att få dela upplevelserna. Men nästa år ska jag banne mig få med mig någon. Då är det dessutom 10-årsjubileum för Humorfestivalen så då lär det blir extra mycket drag.
Tack för den här gången Lund – puss!
