I tisdags vaknade jag supertidigt som vanligt och drog till gymmet för en timmes cardio. Jag brukar alltid duscha där vilket innebär att jag måste packa väskan kvällen innan så att den är klar på morgonen. Det är inte alltid det blir great. Vissa dagar vet man ju inte vad man är sugen på att ha på sig förrän man väl står där och då kanske jag packat ner något jag inte alls känner.
Hur som helst, i väskan låg det ett par blåjeans, en mörkbrun ulltröja och den fina scarfen från Part Two jag fick i födelsedagspresent av mina brorsdöttrar Sonja och Alma.
Och så här såg jag ut i håret. Hårknut eller hög hästsvans är mitt bästa när jag inte vill ha utsläppt. Jag ska visa er senare hur jag får till knuten. Det är hur enkelt som helst och tar max fem minuter.
Sedan for jag in till kontoret och jobbade till tidig eftermiddag.
En kort promenad senare väntade träff med bästa Csilla, ett alltid lika trevligt inslag i mitt liv. Vi snackade jobb, bollade idéer och möjliga samarbeten och hängde lite i deras nya sköna soffa. Jag bjöd ut henne på middag för några veckor sedan men hon är så busy den kvinnan så vi har inte fått till det än men snart så!
Peppad efter vårt möte hoppade jag på tåget hem, storhandlade på min vanliga mataffär och gick med tunga kassar hem till mig.
Innanför dörren låg en överraskning och väntade på mig i form av en inrikes flygbiljett med BRA. Men så trevligt! Jag hade visst vunnit pris i en tävling jag skickat in till i somras; jag är nästan manisk när det gäller att skriva fyndiga motiveringar, lösa korsord och annat och skicka in. Och faktum är att jag vinner rätt ofta. Så nu måste jag bestämma mig för vart i Sverige jag vill resa någonstans inom det närmsta halvåret. Göteborg och hälsa på Karro kanske? Eller Madelen i Helsingborg? Malmö var det också länge sedan jag besökte.
Efter middagen som bestod av svampcarpaccio satt jag och jobbade ett tag, värmde mina vetekuddar till sängen, couch surfade (bildligen eftersom jag är på jakt efter en ny soffa) och tjuvkopplade mig på en resa tillbaka till åttiotalet.
Franska Solinotes som just lanserats fick nämligen följa med mig hem för ett test och det blev en riktig nostalgitripp vill jag lova. Vi snackar tydliga referenser till dåtidens it-doft Date, som var det man hade råd med då och som alla hade. Det är så häftigt hur doftminnet på en millisekund kan förflytta en hundratals mil eller år tillbaka i tiden. Hey permanentat hår och axelvaddar!
Solinotes doftlinje är uppbyggd så att man kan blanda två eller flera stycken och på så sätt skapa en helt unik doft varje dag vilket känns lite nytt. Själv håller jag mig oftast till min maskulina herrdoft och varvar med klassiska Chanel No. 5, men Solinotes vanilj kan jag tänka mig att bära när jag vill dofta lite tjejigare och ”pudrigare”. Jag tror den skulle bli fin att blanda med Ambra i samma serie, eller kanske Musk för lite mer tyngd.
Tillbaka i nutid kippade ögonlocken så jag kröp till kojs – och det var den tisdagen.
