Det är en märklig tid vi lever i, skev på många sätt. En tid präglad av yta snarare än innehåll, då banala lyxproblem irriterar oss mer än verkliga, bekymmersamma svårigheter. En tid då folk tenderar att förväxla sig själva med jordaxeln och allt är en tävling som ska vinnas. Syns du inte så finns du inte. Och syns du då blir du ständigt bedömd av andra. Det är lätt att tappa bort sig. I det ständiga bruset kan det vara svårt att identifiera sin egen sanna röst, att ens höra den, eftersom vi hela tiden tycks fokusera på andras förväntningar på oss.
Vi är komplexa människor med olika personligheter och livserfarenheter. Jag tror det är viktigt att fundera kring vem man är i grunden och göra sina egna val i livet. Den svåra utmaningen i dag är att vara sann mot sig själv – och ha modet att leva utifrån det. Mod är att acceptera den man är med alla sina bättre och sämre sidor och vara stolt över det. Att vara ett original är nämligen så mycket bättre än att vara en kopia. Individualitet när den är som finast.
”Att drömmar dör med åldern är rent förtal” läste jag i en krönika för en tid sedan. Det kan jag verkligen skriva under på. Men ibland behöver man gå en bit i livet för att ens drömmar ska bli verklighet. Man måste få tid att hitta sig själv och kanske också tid att samla på sig det där modet. Det har tagit mig nästan 48 år att komma till en punkt där jag känner att jag vet vem jag är tillräckligt mycket för att göra verklighet av mina drömmar. Inte för att jag ännu helt har förstått vem jag är, det gör jag verkligen inte, men jag förstår och uppskattar mina styrkor och mina svagheter. Jag är både introvert och extrovert. Jag älskar människor men måste få vara själv. Jag är analytisk och driven men samtidigt social och öppen. Jag är naiv som ett barn men äger också en äldre persons klokskap.
Egentligen borde alla gå runt med ett fotografi på sig själva som barn i plånboken, för att förvalta minnet av de vi en gång var och hålla kvar det lekfulla barnet i sig. För sedan kommer vuxenlivet och ställer allt på ända. Samtidigt är vi aldrig bara en personlighet hela livet utan förändras ständigt. Livet förändras och vi med det. Så om ni känner att ni har fastnat i ett läge då ni tvingas låtsas vara några andra inte de ni är så kanske det är dags att utvärdera igen, se till vilka styrkor och svagheter ni har och låta era barnjag umgås mer med era vuxenjag.
Därför ska jag nu låta den vuxna i mig ta mitt inre barn i handen, stänga av datorn och gå på kalas. Jag känner att de behöver få umgås lite mer med varandra. Bolon har bjudit in till fest för att fira sin nya färgsprakande samarbetskollektion med Missoni Home så dit ska vi gå alla tre. Det ska bli riktigt kul!
