I fredags var jag i golftältet med Stefan. Tyckte det var dags att rosta av svingen som legat i träda hela vintern, eller egentligen ända sedan i somras för jag varken spelade eller tränade golf under hösten då pappa var så sjuk.
Så jag hade alltså inga som helst förväntningar på hur det skulle gå när jag drog huvan av bagen och började värma upp, men än en gång visade kroppen hur fantastisk den är i att minnas hur intränade rörelser ska utföras. Jag slog faktiskt rätt bra även om det där klippet i tillslaget saknades. Uppställningen såg i alla fall bra ut, haha! Och så är det alltid lika kul och sporrande att hänga med Stefan <3 Vi körde en hel timme och faktum är att jag fortfarande av lite träningsvärk i ryggen och längs underarmarna.
Jag minns inte exakt när jag gjorde mina första trevande nybörjarsvingar men det var någon gång i 20-årsåldern. Det var pappa som fick mig att prova, även om jag då tyckte golf verkade fjantigt och lite stiff. Men någonting i mig vaknade när jag lyckades få iväg den där lilla vita bollen – och jag fastnade.
Golf är än i dag en del av mitt liv, en del jag inte vill vara utan. Sporten är så mångfacetterad och oavsett om det är den fysiska aktiviteten, tävlingsutmaningen, chansen att få uppleva naturens skiftningar på nära håll eller det sociala umgänget så kan alla hitta något de gillar.
Golf är heller aldrig självklart, det är ett ständigt lärande både för proffsen men i allra högsta grad för oss amatörer. Det som fungerar en dag fungerar inte alls nästa och hjälp vad jag har kämpat med att förstå varför bollen sticker till vänster, eller hur jag ska göra för att slå längre.
Genom åren har mitt eget golfspelande varierat utifrån livssituation och intresse. Ibland och särskilt i början har det varit väldigt intensivt och under andra perioder, som i fjol, helt satt på paus. Men även då jag inte varit särskilt aktiv så har jag tyckt om och känt mig hemma i den positiva, lekfulla atmosfären som ofta uppstår i samband med golf. Egentligen är det inte spelandet i sig jag lockas av, även om det är sjukt kul att gå ut på banan och utmana både sig själv och den. Jag tycker nästan att det är roligare att bara stå och träna och många gånger har jag till och med åkt ut till klubben och skrotat runt kring chipping green med en klubba och några bollar, bara för att det har känts så skönt. När jag står där så är jag hundra procent närvarande i nuet. Analog tid.
Golf handlar om helheten, närvaron i stunden. Det svindlande nuet. Varför slarvar vi så ofta med att befinna oss där?
Det här året ska jag därför fokusera på saker som gör mig glad, som golf, och sluta upp att göra saker som jag inte vill. I de situationer där jag har ett eget val ska jag låta magkänslan bestämma och säger den ”Ja, golf!” då får det också bli så.
