I lördags såg det ut så här hemma hos mig när jag fick finfrämmat av Kattie och min brorsdotter Alexandra som bor ett par portar ifrån mig. Vi drack te, åt kanelbullar och mandelskorpor och gjorde en nostalgiresa genom gamla skolkataloger och fotoalbum. Alexandra tilldelades ganska snart smeknamnet Skorpan eftersom hon nästan helt utan hjälp rensade fatet. Hon gillar biscotti lika mycket som jag!
En mycket trevlig lördagseftermiddag eftersom kramvänligt sällskap som var precis vad jag behövde denna dag. Redan på morgonen när jag vaknade upp kände jag mig nedstämd och ensam, saknade pappa något oerhört. Jag är nog rätt typisk för mitt tvilling-tecken, en dubbelnatur med två väldigt olika och ibland motsägelsefulla sidor som båda måste tillfredsställas för att jag ska må bra. Å ena sidan tycker jag om att vara själv och har alltid varit något av en ensamvarg, men samtidigt har ett stort behov av socialt umgänge och vill ha vänner och familj omkring mig. Och är det någon gång behovet är som allra störst så är det väl när man är ledsen.
