Hej på er!
Jag är tillbaka i stan. Känns både bra och dåligt tycker jag. Det är alltid skönt att komma hem efter att ha varit ute och rest, fast att komma från Mauritius vita stränder och tropiska grönska till snöslask och minusgrader var en smärre chock.
Verkligheten kom i kapp mig på mer än ett sätt, med tankar om och saknad efter pappa. Under veckan som gått har jag faktiskt inte tänkt så mycket på honom, kanske var det en försvarsmekanism som slog till, jag vet inte. Det var bara vid ett par tillfällen, när jag promenerade längs den fantastiska stranden och när jag tog en lång härlig spamassage, som starka känslor och tankar på honom bubblade upp och jag blev otroligt ledsen. Pappa skulle ha älskat Mauritius och Belle Mare Plage och jag hade så gärna velat dela med mig av det jag upplevt till honom, men det går ju inte. Någonstans tror jag ändå att han har haft ett vakande öga över mig, så han vet nog att det har varit en helt underbar resa. Jag har försökt att njuta av dagarna och landa i nuet, i mig själv. Försökt känna istället för att tänka så mycket.
Hur som, nu är jag hemma igen och det är alltid skönt på sitt sätt även om jag gärna skippar det här med vinter. Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att jag träffade Claes på Belle Mare Plage som också är journalist. En av kvällarna då det var en stor tillställning stod vi och pratade om Köpenhamn där han bor, så nu har jag fått starka rescravings dit. När resväskan just blivit uppackad, haha!
Jag älskar Köpenhamn – vem gör inte det förresten? – och jag är dessutom väldigt nyfiken på nya Nobis Copenhagen som nyligen öppnat. Känns som att det är dags att boka in en weekend. Men jag har faktiskt aldrig spelat golf där så det kanske får adderas till programmet mellan shopping och restaurangbesök i så fall. En av banorna som anses vara en klassiker är Københavns Golf Klub som ligger strax norr om stan. På kungliga jaktmarker faktiskt, för banan anlades på den danske kungens jaktmarker som nu är hjorthägn. ’Hygge’ att få spela med ett par tusen hjortar som sällskap, eller hur?
Nu ska jag iväg på ett möte så jag måste kila. Vi hörs!
