Gruset är krattat, näten sträckta och bollkallarna uttagna. Tennisveckorna i Båstad närmar sig med stormsteg – på måndag drar Swedish Open igång, den klassiska grusturneringen för damer och herrar som ända sedan 1948 lockar världsspelare till Skåne. Även om jag själv inte spelar så tycker jag det är väldigt roligt att se på tennis, särskilt om man sitter riktigt bra invid centercourt och kan följa dramatiken på nära håll.
För många år sedan var jag och min dåvarande kille i Paris och besökte vänner just när Franska öppna skulle inledas. Vi lyckades fixa biljetter via en bekant och fick möjlighet att se många fina bolldueller och heta tennisstjärnor. Så kul var det!
Tennisturneringen i lilla Båstad är härlig på många sätt, inte minst eftersom den involverar en hel sommarstad och man liksom befinner sig mitt i allting. Men Båstad och Bjärehalvön kan man njuta av på många sätt. Jag älskar kontrasterna här, dels landskapet med sin särpräglade sällsamhet, öppna vidder, klippstränder och skogsbryn, men också allt man kan se och göra, mysiga kaféer och restauranger att upptäcka och den mondäna aura som trakten är känt för.
Bjärehalvön kallas ofta Sveriges främsta matlandskap och jag har sällan ätit så bra mat som när jag besökt Båstad, Torekov och de andra små orterna i trakten. Dessutom finns här flera jättefina golfbanor av karaktär och höga ambitioner.
Precis som med tennisen har Bjärehalvön en lång golftradition. Den mest anrika golfklubben är Båstad som redan 1930 öppnade för spelsugna entusiaster. Invigningsslaget slogs för övrigt av dåvarande kronprinsen Gustav Adolf, lite kul.
I dag har klubben två 18-hålsbanor; Gamla Banan som är en charmig klassisk parkbana i brittisk stil och så Nya Banan som präglas av 90-talets designestetik med långa hål, stenhårda fairways och snabba ondulerade greener. Jag vet ju vilken jag föredrar! Vid Nya Banans 18:e hål tronar Boarps Kvarn, ett inspirerande blickfång. Jag tycker gamla möllor är så vackra, fast frågan är om inte utsikten över Laholmsbukten är det som verkligen tar andan ur mig.
Foto: Staffan Andersson, Mickael Tannus
