Mörkt ute. Har dukat fram ost och kanelknäcke och bryggt en stor kanna te. Jag har fortfarande lite jobb kvar innan jag kan ta julledigt, borde plocka fram dammsugaren, byta lakan och fixa en sista klapp men jag struntar faktiskt i det nu och bänkar mig i soffan i stället.
Kvällens look? Mjukisbyxor och min stickade röda tröja som är såå skön. Har dessutom värmt min vetekudde i mikron och lagt in i sängen. Oj, vad härligt att få krypa ner sedan och kolla ”På spåret”. Det är sådana små stunder jag njuter riktigt mycket av. Egentid utan krav. För i dem bor lyckan.
Önskar att jag kunde känna lycka även över att det också snart är jul. Men jag har 0 procent julkänsla, trots att det bara är tre dagar kvar nu. Sitter här och skriver med ett par hyacinter på fönsterbrädan och ett doftljus som luktar kryddnejlika och honung men ändå, nada. Som jag berättat för er tidigare så var julen mycket pappas högtid. Han älskade att fixa med granar ute och inne, bygga pepparkakshus och koka skinka och han och jag hade också våra egna små traditioner med rimstuga och marsipantillverkning. När pappa dog förra hösten försvann också mycket av magin runt julen för mig. I år blir det bara mamma och jag på julafton, men på juldagen kommer sedan mina bröder med familjer över. Pappa fattas mig, han fattas oss.
I eftermiddags tog jag dock fasta på en ny jultradition som jag och Fredrik och Peter drog igång för ett par år sedan, nämligen att ses för en juldrink i Cadierbaren på Grand. Det var faktiskt himla trevligt och gav mig lite julmys att sitta och snacka över en drink i en vackert pyntad lounge. Och jag tänker att det är väl så det är, att man måste starta nya traditioner när gamla försvinner, så kanske får jag jobba lite på att få upp julkänslan nu i helgen. I morgon tänkte jag därför ta en fika med någon på stan, strosa längs pyntade gator, dricka glögg. Ja, sånt där. På söndag åker jag sedan över till mamma och ordnar med julmaten och förbereder dukningen, och så tar vi nog en promenad till pappas grav.
Jag tänker samtidigt på alla de som kommer att vara ensamma i jul. Julen är flersamhetens helg. Storfamiljens helg. Barnens helg. Men medan många samlar familj, släkt och vänner sitter andra helt ensamma. Det finns förstås olika anledningar till ensamhet kring jul, en del kanske väljer att vara det, men jag tror att väldigt många är ofrivilligt ensamma. Det jag tror att vi missar är att det många gånger finns människor i vår direkta närhet som verkligen skulle behöva få dela gemenskapen.
Efter ett omtumlande år av kriser, katastrofer och oroshärdar, står ett nytt snart för dörren. Vi kan och vi ska hjälpa så att 2019 blir året då det vänder åt det bättre. Att donera till våra bistånds- och hjälporganisationer och deras viktiga arbete är ett sätt, men också att sträcka ut en hand och uppmärksamma de som finns i vår närhet, släppa kraven och bjuda in dem så att alla får chansen att äta något gott och fira i gemenskap. Så att mörkret där ute inte ska kännas lika mörkt. Det är väl ändå det julen handlar om?
Med det vill jag önska trevlig helg!
Kram J
