Eskapism bakom solglasögon?
Vi kastas mellan hopp och förtvivlan och det enda vi vet är att vi inte vet. Vi kan bara gissa – och hoppas.
När verklighetens drag känns alltför skarpa kan en stunds eskapism fungera som en frist från alla tvivel, all oro och rädsla vi känner. En chans att drömma sig bort till årets efterlängtade semester, solkysst hy och avkopplande dagar på stränder och kaféer.
Bakom mina solglasögon sluter jag ögonen och det känns, i alla fall för en liten stund, som att jag befinner mig i någonstans i södra Europa; Mallorca, kanske södra Frankrike. Solen värmer min hud och cikadorna sirrar närmast öronbedövande i den dallrande eftermiddagshettan. Jag har en tunn linneskjorta och ett par shorts på mig, som jag strax ska slänga av mig för att dyka ner i poolen.
Men så öppnar jag ögonen igen och jag är tillbaka i stan. Det är måndag, ny vecka, vardag. Om än inte den jag är van vid.
Världen kommer aldrig att bli densamma, men med rätt attityd och handlingskraft kommer vi att skapa en ny och hållbarare framtid. Den börjar i dag. Det är måndag. Nu kör vi!
Foto: Sean Lewthwaite
