Detta inlägg innehåller reklamlänkar.
På spaning efter den bok som lästs.
De senaste dagarna har jag ägnat åt att gå igenom de sista kartongerna av mammas saker, det som kanske är det allra svåraste. Foton, gamla brev och inte minst böcker.
I lådorna låg även några av mina egna första alster, hopknåpade små böcker med berättelser med de konstigaste titlar, och uppsatser från mellanstadiet då historierna äntligen hade börjat få lite mer substans.
Det har tagit mig många timmar att gå igenom alla papper och häften och böcker, delvis för att jag fastnat i minnen men också då jag inte kunnat fatta beslut beslut över vad jag ska göra med allt. Vad ska man egentligen spara? Vad vill jag spara?
Att rensa ut böcker är ingen enkel sak, det känns svårt att slänga. Det är mer än trångt i mina egna bokhyllor som det är. Efter att ha läst den här artikeln, om den svåra konsten att kasta böcker och att det är så sorgligt att göra det. insåg jag att jag inte är den enda att känna så.
Jag skulle kanske inte gå så långt som att kalla det en historisk och kulturell skymf som i artikeln, men att kasta bort någon annan människas tankar och formuleringar som med stor vedermöda plitats ner för andra att ta del av känns … otänkbart. Ogörbart. Det skulle bli som att attackera författaren som skrivit boken. Lägg därtill de känslomässiga band som uppstår i rensandet eftersom det ju är mammas saker vi talar om.
Jag kan inte förklara varför jag känner så. Kanske för att jag själv vet hur vansinnigt svårt det är att skriva böcker, vilken ansträngning som ligger bakom varenda ord och interpunktion som vägs på guldvåg innan man blir nöjd. Men där finns något mer och kulturellt betingat bakom min ovilja att göra mig av med böcker. Således är mina bokhyllor knökfulla, och den en gång så genomtänkta sorteringen har gått om intet vartefter fler Tintinalbum, franska essäer, svenska deckare, vackra fotoböcker, kurslitteratur och vemodiga romaner flyttat in. Och så mina egna böcker som jag är mäkta stolt över, förstås. På vinden står ytterligare ett par flyttkartonger med böcker, bland annat sådana jag läste som liten och gamla skolböcker jag inte nänts göra mig av med.
Jovisst, ibland uppstår ett behov av att rensa ur bokhyllor och skåp för att göra plats för nytt – men att slänga? Det går liksom inte. Man slänger inte en bok. Nu när jag tagit om hand om några av mammas böcker så vet jag att jag måste göra en rensning. Jag ska försöka att lämna böcker till secondhand men numera är det knappt att de vill ta emot några.
På nattduksbordet vilar en trave med böcker som väntar på att bli lästa. Även den högen växer eftersom inflödet går i snabbare takt än vad jag just nu hinner läsa dem.
”Men skaffa en padda och läs e-böcker i stället så slipper du problemet”, kanske ni föreslår nu. Sorry, jag är helt odigital i det hänseendet. Med ett virtuellt bibliotek kan man förvisso ha tusentals romaner med sig vart man än går, men nej. Jag är som Carrie Bradshaw i den första ”Sex and the City”-filmen, när hon ligger i sängen bredvid Mr. Big och läser en bok och han frågande undrar om hon är den sista personen i New York som fortfarande lånar böcker på biblioteket och hon svarar ”Jag älskar doften av dem..”
Så är det. Och jag ser ju egentligen inte en välfylld bokhylla som ett problem, mer som en prekär uppgift.
En liknande känsla kan komma över mig om jag är hembjuden till någon och det inte finns en enda bok i deras hem. Ingen roman på nattduksbordet, ingen tummad pocket i nån hörna, ingen bokhylla. Det är som att den riktiga trivseln inte vill infinna sig utan böcker. Jag vill ha böcker runt omkring mig, det gör mitt hem ombonat och själfullt.
Dessutom är det kul att botanisera i både andras och sin egen bokhylla för den blir ju med åren så personlig. En välfylld bokhylla är som en sorts självporträtt, som ett tidsdokument eller en sådan där jordartslagerkarta – stratigrafi, heter det visst – som visar olika faser i ens liv. Ibland kan jag på måfå plocka fram någon gammal favorit, bläddra igenom kapitlen och läsa små kommentarer jag skrivit och försöka minnas var jag var när jag läste den, vad jag tänkte, hur jag mådde, vilka jag träffade.
Vad har ni för tankar och känslor kring böcker och era bokhyllor?
Outfitdetaljer: Kappa Massimo Dutti // Kostymbyxor Arket // Finstickad tröja Filippa K // Loafers Rizzo (liknande här) // Halsband med hängsmycke Chopard (liknande här)
Foto: Joel Carlén
