God morgon, redan måndag igen. Helgen försvann i ett slukhål och jag hann knappt med hälften av vad jag hade tänkt. Har så många bollar i luften just nu, arbete med återförsäljare och nya kollektioner för Akenberg, möten som ska betas av och artiklar som ska skrivas. Tangentbordet har gått varmt de senaste dagarna vill jag lova!
Jag tycker verkligen så mycket om att skriva. Men inte bara själva skrivandet utan hela processen; att planera ett uppdrag, göra research, sätta samman frågor, intervjua och till sist låta allting landa i en text som väcker nyfikenhet, intresse och föder nya tankar.
Och så älskar jag ord. Uttalade ord. Tysta ord. Skrivna ord. Ord med mening. Ord laddade med kraft och positiva associationer. Ord som vittnar om skörhet och sorg. Och ord som bara finns där för att de är lättjefulla. Jag kan nästan bli hög av lycksalighet över ett perfekt ordval och nästan bli lite írriterad över varför jag inte kom på den briljanta formuleringen själv.
Släntra är ett sådant underbart ord. Det är underbart att göra och det är underbart att säga. Släntra.
Släntra, släntra, släntra.
Det låter verkligen som sin innebörd och man liksom hör hur skönt och avkopplande det är. Jag älskar släntra, i all sin naiva innebörd. Det ger mig vackra bilder och jag förknippar det med något jag önskar att jag gjorde oftare – särskilt så här års då allt gasar på. Använt i rätt kontext blir resultatet av ordvalet fulländat. Som i somras då det inte finns något vackrare på jorden än ett Sommarstockholm – vad annat kan man då göra än att släntra? Den känslan ska jag försöka bära med mig hela veckan.
Skinnyjeans och loafers Massimo Dutti // Tröja Cos Stores // Väska Ceannis
