God kväll! Onsdag! Det har varit en märklig dag i dag. I morse kändes det som om jag befann mig i limbo eftersom jag grät ögonen ur mig hos min terapeut igår. Ändå var jag lite pepp eftersom jag vet att jag nu är på väg, att resan där jag ska gå till botten med varför jag agerar och reagerar som jag gör, och vad som orsakar det, har startat.
På förmiddagen skulle jag jobba hemifrån men fick knappt ett ord skrivet eftersom telefonen ringde stup i ett och det var de allra märkligaste samtal. Strax innan lunch åkte jag in till stan för tre möten men på vägen in kastades hela schemat om när mötena i rask takt bytte tid och plats med varandra, så glatt upplivad av alla tvära kast var det bara att ställa om.
Min arbetsdag avrundades med att jag mötte upp bäste Joe som var på blixtvisit i stan, lika sprudlande glad som alltid. Vi tog plats på Wienercaféet och satt pratade om allt mellan karriär och golf och smultronställen och magiska (!) upplevelser. Jag har känt Joe några år nu och han är alltid så otroligt inspirerande och positiv så jag gick därifrån med lätta steg och ett skratt i mungipan och tänkte att, det är inte så dumt ändå, livet.
Men tillbaka till i onsdags då jag var hos terapeuten. Det känns att om jag lever två parallella liv i varsina universum just nu. Ungefär som om jag hade barn ihop med någon snubbe och delad vårdnad och barnen bodde hos mig varannan vecka och varannan vecka var jag själv, med den skillnaden att det är mina sjuka föräldrar jag konstant oroar mig för och måste ha full koll på allt som ska fixas och ordnas och bokas och inte får glömmas bort. För att i nästa stund växla till en högpresterande entreprenör som bara kör så fort tygen håller och helt kan styra sina dagar.
Tankarna och känslorna är lite all over the place, som en vis man har sagt, och jag insåg ju redan i vintras att jag jag behövde ha någon utomstående att tala med som kan få mig att byta perspektiv och hjälpa mig att komma vidare. Sätta lampan på den där svarta klumpen som sitter i bröstet och som består av så mycket osorterat bråte. Det är först nu jag inser hur stressad jag har varit de senaste åren och hur mycket oro jag går omkring och bär på, så det känns bra att ha börjat gå i terapi. Och så är det så jäkla skönt att öppna tårflödet för fulla kranar.
Inför vår session igår hade jag fått i uppgift att fylla i några olika frågeformulär för att lättare klargöra var jag befinner mig, vad jag känner att jag behöver hjälp med och hur terapeuten och jag ska arbeta framåt tillsammans. Ett av formulären var Frosts multidimentionella perfektionsskala som mäter olika aspekter av perfektionism, alltså hur rädd man är för att göra misstag, vilka krav man ställer på den egna personen, förväntningar och kritik från föräldrar, och tvivel på den egna förmågan. Jag var ju inte direkt förvånad av att se hur långt ut på perfektionsskalan jag befinner mig. Det var snarare en bekräftelse på det jag redan visste, fast det är bra att få det svart på vitt. Sedan var det ett formulär om vad man värderar i livet, från intima relationer till förädraskap, socialt liv och samhälleligt engagemang. Där var det intressant att se att vissa saker som jag värderar högt i livet inte alls får den uppmärksamheten i mitt eget liv. Jag har en del att fundera på där …
Och så var det ett formulär som visar skalan över oförmåga att handskas med ovisshet, om vad som är karakteristiska sätt för mig hur jag reagerar på ovisshet i livet. Som den kontrollmänniska jag är var inte heller det resultatet särskilt förvånande, haha! Check, check and doublecheck skulle kunna vara mitt mellannamn. Därför kändes det så skönt att träffa Joe nu på eftermiddagen. Jag kunde släppa alla tankar på mig själv för en stund och samtidigt suga i mig lite av hans positiva energi och go. Han är bara så härlig, Mr. Magic.
Så, nu tar jag ett djupt andetag och låter ett behagligt lugn inta kroppen. Utveckling kan bara komma ur förändring som bara kan komma inifrån mig, och även om tillvaron stundtals snurrar snabbare än en torktumlare och stressklumpen nästan får mig att brinna upp så vet jag att det kommer att bli bra till slut. Ur askan växer nya skott.
Hej då onsdag!
