Att möta människor

Ibland möter man människor som verkligen gör intryck. Människor man känner att man delar något med trots att det är första gången man träffas. Det blir möten som dröjer sig kvar inombords.

Personligen tycker jag väldigt mycket om att möta nya människor. Jag skulle nästan säga att det är en nödvändighet för att jag ska må bra. Som journalist och entreprenör träffar och interagerar jag naturligt med många människor av olika nationaliteter, kulturer, åldrar och personligheter. Men även i det privata är jag väldigt öppen som person och tar gärna kontakt. Jag är genuint intresserad av andra människor, deras bakgrunder, livsöden och framtidsmål. Det är som att jag inte kan hindra mig själv från att öppna munnen så snart jag råkar på någon; resenären bredvid mig på tåget hem från jobbet, gatuarbetaren jag passerar under en promenad, eller om jag bara råkar ögonkontakt med personen före mig i kön på Ica.

Att prata med andra är kul. Det är kul att höra nya historier och idéer. Jag gillar känslan av samhörighet som sker i stunden av ett bra samtal. Nya människor ger nya perspektiv och det är nästan alltid värdefullt, eller åtminstone underhållande. Om inte annat så har samtal med slumpmässiga främlingar ofta lett till nya äventyr eller kunskapsinhämtning som jag aldrig annars skulle ha fått.

Jag tror att det är viktigt att lära sig att vara öppen för nya människor. Jag fattar självklart att alla inte är som jag och naturligtvis har även jag stunder då jag vill vara själv, ensam, inte tala med någon alls. Men det är min fasta övertygelse att mötet mellan människor har ett stort värde.

Mötet är det som gör oss till människor, tänker jag. Att kommunicera är nyckeln till livet. Ta bara äldre generationer som till fullo drar nytta av hela kommunikationskonceptet eftersom de växte upp med att tala ansikte mot ansikte. Generation Y växte upp med att stirra på skärmar. I dag spenderar många av oss timmar på sociala medier och vi är så fångade i våra tajta grupper och vänkretsar och bubblor, där de ”fattar” dig och du ”fattar” dem och vi kan läsa varandras tankar. Att däremot konversera med någon ny och främmande innebär att att man måste engagera sig och interagera på en annan nivå. Det kräver mer av oss.

Den digitala utvecklingen går i rasande hastighet och ger oss fantastiska möjligheter. Men samtidigt tror jag att även om det virtuella mötet är så etablerat så fungerar det bäst som ett komplement till de fysiska mötet ansikte mot ansikte. Den mänskliga kontakten då man delar någons blick, får hela kroppsspråket och skapar en gemensam ”arena” är oöverträffad.

Jag ser främlingar lite som ”vänner jag inte har träffat än”. Mestadels är det lätt, allt man behöver göra är att le, fråga dem hur deras dag går, eller inleda ett samtal om något personen har på sig, eller vad som. Det behöver inte vara så svårt. Alla människor förtjänar ens respekt och jag tror att vi många gånger låser oss i förutfattade meningar innan vi ens låtit personen vi möter öppna munnen. Jag försöker alltid att möta människor med ett öppet sinne. Jag tror att om man pratar med människor som man kanske uppfattar som annorlunda så kommer det så småningom att ge en själv en mycket bättre förståelse för livet.

Jag har haft förmånen att träffa och umgås med massor av kreatörer, entreprenörer och diverse vildhjärnor. Jag vet inte hur många av dessa från början slumpartade möten som resulterat i affärsinteraktioner eller vänskap. Särskilt det gångna året har innehållit en rad minnesvärda möten, inte minst då jag befunnit mig på resande fot som när jag var i Palma förra veckan. Men det som är positivt för oss – att resa och mötas – är tyvärr inte utan kostnad, särskilt inte för klimatet. Därför tror jag att vi kommer att behöva ta de möten som uppstår i vardagen på allt större allvar. Livet är kort och man vet aldrig vilka av de man möter som kommer att göra skillnad i ditt liv. Kanske kommer de att lära dig något intressant. Kanske kommer du att hjälpa dem på något betydelsefullt sätt. Kanske kommer de att ge dig nya perspektiv på saker och ting. Kanske kommer de att bli ditt livs kärlek. Kanske kommer de att bli din bästa vän. Men om du aldrig öppnar upp för att mötas så kommer du aldrig att veta.

Jag är därför så innerligt glad att jag träffat AnnKathrin som nu är min partner in crime. Att vi två tillsammans i vintras sjösatte vår gemensamma vision i accessoarmärket Akenberg känns fortfarande så stort. Det hade aldrig blivit verklighet om det inte vore för det där första spontanta mötet i en soffa på ett kontor på Drottninggatan för två sedan.