… du står på tee klockan åtta en lördagsmorgon för en klubbtävling och den illavarslande väderleksrapporten som utlovat kraftiga sidvärts regnskurar och fem grader visar sig vara en av SMHI:s klassiska felprognoser.
… du kliver in på en golfklubb och blir hälsad varmt välkommen av kanslisten, som faktiskt tycks mena det också.
… du ser kopplet av framförvarande fyrbollar med sitt storstilade långsamma tempo kliva av efter de första nio och lämna en helt tom bana framför dig.
… du öppnar huvan på golfbagen och polaren har gjort rent dina grooves, bara för att vara schyst.
… du får inbetalningskortet för årsavgiften och det visar sig att den är sänkt med två tusen kronor eftersom klubbens resultat överträffat förväntningarna.
… du efter din sedvanliga hookade drive på första hålet upptäcker att greenkeepern klippt ner den sega ruffen, vilket gör bolletandet till en icke-fråga och dessutom reducerar slagen det brukar krävas för att ta dig ur densamma till blott två.
… du blir kallad golfster, ett golfens svar på hipster. Utan att skämmas känner du dig lite … inne.
… du bestämmer dig för att skippa storpacket med estniska, märkvärdigt sladdriga fiskpinnar som ligger i kylskåpet och istället äta vårens första utelunch på klubben.
… du sticker fötterna i golfpjucken och direkt svävar iväg som på små moln eftersom din käresta i hemlighet köpt dig ett par komfortsulor.
… du faktiskt inte behöver en banguide för att fatta hur hålet ska spelas.
… du den första morgonen efter inflyttningen i det nya huset vaknar upp och inser att du numera bor en busvissling från första tee.
… du äntligen förstår vad det betyder att komma utifrån och in.
… du öppnar bagens sidofack och din femårige son har ritat stora smileys på varenda golfboll.
… du vaknar ur en intensiv dröm där du slagit vartenda inspel med en bite som hade gjort självaste Ballesteros avis, och sedan lyckas behålla den goa känslan i kroppen resten av dagen.
… din fellästa, feldoserade och felslagna putt går i ändå.
… din dagsform visar sig från sin bästa sida och du efter fem spelade hål fortfarande inte känner av vare sig musarmen, gikten, tennisarmbågen, gamnacken, hälsenan, löparknäet eller ryggskottet.
… dina slag känns som att skära i smör.
… ditt golfgäng bestämmer sig för att slå på stort och göra den årliga utlandsresan till en storslagen social händelse med extra allt.
… du trots att händelseförloppet i den golfrunda du just ska inleda är lika lätt att förutspå som handlingen i en Hugh Grant-film ändå ser fram emot att pegga upp för att golf är så förbaskat skoj.
… din bunkerträning i ungarnas sandlåda visar sig ha gett effekt.
… den rondör du landat efter fjolårets matintag på något magiskt vis svettats bort i skidspåret och du orkar gå vårens första 18-hålare utan att börja flåsa. Och på köpet lyckats klämma dig ner i de för små golfshortsen du köpte på rean för tre år sedan i tron att de bara var en kort diet från att sitta perfekt.
… du lagom till lunch kunde signera scorekortet som innehöll 75 slag, vilket gav en framträdande plats inne i klubbhuset med bjudöl och en av säsongens största handicapsänkningar.
… du efter en garageinventering hittat hybriden som varit en av hörnstenarna i bagen men som du trodde du hade förlagt.
… din tonåriga dotter vid frukosten en morgon utbrister: ”Pappa, jag vill också börja spela golf!”
… du köper en inplastad ostfralla i kiosken efter nian och dess förledande praktfulla yttre faktiskt inte ljuger.
… du köper en ny driver – och den levererar direkt efter att du dragit plasten av den.
… du får ett sms av polaren precis när du klivit av nattbussen där det står att han flyttat söndagens runda till klockan 15.07 istället för 07.15 eftersom han vet hur grinig du blir efter en blöt utekväll.
… du i jakten på en soldränkt weekendtrip hittar en tio dagars fullmatad golfresa till Sydafrika för samma pris, och det ingår spel på Fancourt.
… du oavsett hur bottenlöst uselt du än spelar är stark i din tro eftersom du vet att du alltid kommer att ta dig upp i sadeln igen. Och igen. Och igen.
Foto: Peter Cordén, Golf is Art
