Nu jäklar. Pennan är vässad, bladen oskrivna och jag är tillbaka i sadeln för allt vad remtygen håller.
Mår ni bra? Hoppas det. Det är halvmulet i Stockholm och jag sitter på kontoret i stan och dricker te när jag skriver detta. Jag jobbar ju för ett it-bolag måndagar och tisdagar så i dag och imorgon är jag här. Det allra första att ta itu med blir att vittja inboxen och tugga sig igenom mejlhögen. Ni vet ju hur det brukar bli när man varit borta ett tag.
Resten av veckan blir det till att skriva, artiklar, bokmanus, mejl och inlägg till bloggen förstås. På tisdag ska jag fotas för ett uppdrag åt en ny kund och på onsdag är jag inbjuden till ett föredrag om det politiska läget i Sverige och utblick mot omvärlden. Det ska bli spännande. Efter det har jag ett skypemöte och på torsdag är det två intervjuer inbokade. I veckan ska titta på ett eget kontor också. Jag jobbar mestadels hemifrån men letar efter ett kontor inne i stan där jag kan hänga runt på dagarna ihop med annat skönt folk. Det skulle bli så bra känner jag. På så sätt kan lägenheten mer bli mitt hem och inte en arbetsplats, även om jag fortfarande kommer att jobba en del hemifrån, men ni förstår vad jag menar.
Nämen om jag skulle ta itu med dagen då. Har en känsla av att veckan kommer att gå i 190. Nu tutar vi och kör!
Veckans topp
På fredag har Sophie bjudit in till AW på kaféet. Det ser ut att bli ett riktigt stort gäng som kommer, närmare 70 pers har anmält sig och det ska bli superskoj att träffa en massa nya människor. Sanna ska med också – kul! Från att ha umgåtts med bara ett fåtal under hela sommaren, och vissa dagar har känns extra tomma och jag lite ensam, behöver jag fylla på min sociala tank. Jag måste få ha människor omkring mig och ha många kontakter, det är mitt allra bästa. Men mellan gångerna behöver jag få vara totalt ifred. Då jobbar jag, analyserar, tänker, promenerar, planerar, fikar med mig själv och hänger på mitt hemmakontor.
Veckans dal
Ja, vad ska man säga. Välkommen mörkare kvällar. Det är höst hörni. Höst. Nu finns det liksom ingen återvändo, vilket det smygande kvällsmörkret, de gulnande löven och skärpan i luften vittnar om. Det finns en trygghet i att årstidscykeln och naturen pågår men nej, jag vill verkligen inte att hösten ska vara här. Jag går inte igång på tända ljus och soffmys. Inte nu. Inte än. Nej, nej, nej!
