av Jenny Olsson | nov 27, 2017 | Blog
Måndag, och en ny känsla har infunnit sig i kroppen. En känsla som, trots den stora sorgen efter pappa, ger mig ett lugn. Det kommer att bli bra. Inte nu på en gång, inte nästa vecka eller kanske ens om ett halvår, ett år, men det kommer att bli bra. Begravningen i...
av Jenny Olsson | nov 23, 2017 | Blog
Jag gråter mig till sömns varje kväll. Jag gråter när jag vaknar. Jag gråter i drömmen, i duschen, på bussen. Jag gråter på gymmet, på jobbet, tappar hoppet. Och det gör ont precis överallt. Aldrig hade jag trott att sorg kunde vara så fysisk. Min sorg är så stark att...
av Jenny Olsson | nov 22, 2017 | Blog
Jag har tänkt så mycket på pappa idag. Tänkt och känt. Förbannat livets orättvisa. Lyssnat på musiken han gillade, Putte Wickman, Dean Martin, Dolly Parton. Suttit med en kortlek i handen men inte haft någon att spela med. Tittat på foton där vi tillsammans upplevt...
av Jenny Olsson | nov 20, 2017 | Blog
Jahapp, då var det ny vecka igen och jag ska försöka komma tillbaka till någon form av normalitet. Det känns helt overkligt allting just nu så jag vet inte hur det ska gå till. Jag har svårt att förstå att det verkligen har hänt, att pappa inte längre finns hos oss....
av Jenny Olsson | nov 15, 2017 | Blog
… gråtit floder. Hur mycket gråt kan det finnas i en människa? … gått en långpromenad. … träffat en av pappas gamla vänner och tidigare arbetskollegor som även jag känner. Jag bad honom berätta om sina minnen av pappa, det känns viktigt att få höra och förstå hur...